Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans egen berättelse om mordet på Marie

Annons

I överklagan redovisas två längre förhör med Brandt om av vad som hände under natten då han ströp och grävde ned sin sambo.

Han hävdar att hans berättelse stämmer om hur Marie lämnade bostaden och att han ringde två samtal för att fråga efter henne. Men hon kom själv tillbaka hem efter omkring 20 minuter.

Den utlösande faktorn till mordet uppger Brandt vara att Marie sade att hon skulle lämna honom för en annan man, ta barnen med sig och att han inte ska få träffa dem mer. Han blev rasande och tog tag runt Maries hals framifrån och tryckte tills hon sjönk ned på knä och blev liggande lutad över sängen.

- Först trodde jag nästan att hon skojade, säger Brandt i förhöret.

Han upptäckte att blod rann ur hennes mun och lade då ned henne på rygg bredvid sängen. Han lyssnade efter andning, men säger sig ha konstaterat att hon var död. När han stod på knä upptäckte han telefonsladdarna under sängen, Han drog fram dem och lade dem runt hennes hals och drog åt.

Förhörsledaren: Vad tänker du när du lindar kablarna runt halsen. Du säger ju att du uppfattade att hon redan var död?

Redan här medger Brandt att tanken på att försöka skjuta skulden på någon annan väcktes.

- Det blev en panikåtgärd, jag måste göra någonting så att... ja, se ut som om någon annan, eller någonting.

Enligt rättsläkaren är det ju så att hon faktiskt lever när kablarna dras åt runt hennes hals?

- Nej, det gör hon inte. Hade hon gjort det hade det inte kommit dit några kablar.

Brandt hämtade plastsäckar och förpackade kroppen tillsammans med de blodiga lakan som han rivit ur sängen. Han hämtade en matta, rullade in kroppen och lindade tejp om paketet. Han tog sig därefter igenom lokalerna till pannrummet där kroppen lades i bagageutrymmet på en bil.

I vilket skede kommer du på att du ska gräva ned henne?

- Jag funderade liksom; vad fan ska jag göra för någonting? Så slog det mig. Båten, det är liksom enda stället som man inte ser.

Du hade inga andra planer på att köra iväg henne därifrån?

- Nej, men det var ju miljarder tankar som snurrade i huvudet då, men det blev nedgrävning.

Brandt berättade att han senare haft tankar på att flytta kroppen, men säger att han inte skulle ha klarat den anspänningen.

Brandts advokat, Per Borgblad, menar att uppgifterna i Brandts bekännelse visar att gärningen inte motiverar livstids fängelse.

"I tingsrättens dom anförs bland annat att att det varit fråga om ett utdraget och smärtsamt förlopp, som injagat dödsångest hos offret. Denna slutsats har visat sig felaktig", skriver Per Borgblad och hävdar att Brandts berättelse stämmer överens med rättsläkarens bedömning att Marie sannolikt förlorade medvetendet efter cirka 40 sekunder.

Att han lindat sladdar runt hennes hals trots insikten om att hon var död menar Borgblad styrker att Brandt handlat i panik och att gärningen inte kan anses överlagd och välplanerad.

Borgblad hänvisar till en tidigare dom i Högsta domstolen och menar också att ett prejudikatintresse finns för att fastställa en praxis av gränsdragningen mellan dråp och mord och vilka omständigheter som ska beaktas när påföljden för uppsåtligt dödande ska fastställas.

Polisens utredare ställer sig tveksamma till stora delar av Brandts berättelse. Han har inte heller visat några som helst känsloyttringar i samband med erkännandet av mordet.

- Min bestämda uppfattning är att det här erkännandet inte ändrar någonting i sak. Det här gör han enbart för chansen att få ett tidsbestämt straff, säger utredningsledaren Leif Nykvist som lett förhören med Brandt.

Redan i slutet av veckan väntas Högsta domstolen meddela om prövningstillstånd beviljas.

GÖRAN DANIELSON

Mer läsning

Annons