Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Handbroms med fast grepp om maskineriet

Annons

När en människa av hankön blir arg, då blir den arg. Då finns det sällan någon bättre lösning på det hela än att drämma näven i bordet och ryta med sin grova manliga röst att nu får det faktiskt vara nog.

En arg hankönsmänniska gör man bäst i att respektera, annars kan man ha oturen att få nästa drämda näve mitt i plytet. En arg hankönsmänniska är inte att leka med.

En hona blir inte arg på samma sätt som en hanne. En hona blir hysterisk. Det beror på att livmodern har slitit sig loss och börjat flyta runt i kroppen, (om man ska tro de gamla grekerna).

Att vara hysterisk är mycket värre än att vara arg, ifall man skulle sätta frustrationen i de båda sinnestillstånden på en skala. Problemet är bara att en hona kallas hysterisk så fort den öppnar munnen i något som kan liknas vid ett argt vrål, trots att irritationsgraden inte är så hög.

Det är okej för hannar att bli arga, medan honor anses sjuka eller galna vid samma irritation. När honorna blir arga behöver man inte ta det på allvar, eftersom honan med sin flyktlystna livmoder inte är lika respektingivande som hannen.

En arg, eller hysterisk, hona, kan man håna lite grann, le lite sarkastiskt åt och klappa på huvet.

Att köra halkbana trodde jag var en rolig sysselsättning. Sladda runt lite grann, utan risk för älg eller diken.

Min spänning och förväntan var hög, innan den, likt en mördad ballong, dog helt knall och fall och i stället utbyttes mot ett, om än ganska kortvarigt, men ändå väldigt starkt manshat.

Bredvid mig satt nämligen en fullfjädrad sexist med en stor pulserande sarkastisk ådra. Att varelsen dessutom skrämde slag på mig med sin likhet med Michael Jackson i opererat tillstånd, stillade verkligen inte mitt sinne.

Kör man en okänd bil kan det vara lite svårt att veta var allt sitter.

Den hemska varelsen stannade och drog åt handbromsen. Vi bytte plats. Efter några hundra meters körning med handbromsen i dör bilen. Jag kämpar.

Jag svär och försöker få bilen att rulla ännu ovetande om handbromsens fasta grepp om hela maskineriet.

Herr Sarkast utbrister i ett stånkande plågat försök att hålla tillbaka en fnitterattack, och säger sedan: "Det här är det roligaste jag vet, när tjejer blir arga för att det går dåligt för dem!"

Förklaring överflödig. Burn in hell, you Michael Jackson-lookalike.

Mer läsning

Annons