Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han nekades besöka sin döende mor

Annons

För två år sedan skulle Gunnar Wilkenson från Mora avtjäna ett tvåårigt fängelsestraff på Viskans kriminalvårdsanstalt, för ett brott som han hela tiden hävdat att han inte begått.

Han hade redan fått fängelse-straffet uppskjutet sex månader, men innan den tiden hade förflutit bad han om ytterligare ett halvårs uppskov. Anledningen var att hans mor hade blivit mycket sjuk och han ville vara hos henne i slutskedet av hennes liv.

Modern som normalt hade vägt 75 kg vägde nu 30 kg och låg för döden.

I två månaders tid hade Gunnar Wilkenson haft kontakt med Frivården i Borlänge, där man försäkrade honom om att någon tvångsinställning inte skulle bli aktuell.

Trots det blev han hämtad på kvällen den 27 januari 2000. Två polisbilar med tre poliser och två hundar kom hem till Wilkenson och förde honom till häktet i Falun, där han placerades i väntan på transporten till Viskan.

Så här fortlöpte de dagar som ligger till grund för Wilkensons JO-anmälan mot Viskans kriminalvårdsanstalt:

8 februari. När Gunnar Wilkenson kommer till Viskan hoppas han att anstaltens läkare ska kunna hjälpa honom. Enligt den JO-anmälan som Wilkenson har gjort mot Viskananstalten får han höra av läkaren att "permission det kan han endast få i princip för sin egen begravning".

9 februari. Wilkenson gör sin första permissionsansökan där han förklarar att hans mor är mycket sjuk. Han vill lämna sin ansökan till anstaltens personal, men han hänvisas till sin kontaktman och tvingas vänta i tre dagar. Vid ankomsten till Viskan lämnar han även in sjukintyg och ett brev från hans bror där moderns försämrade tillstånd beskrivs.

12 februari. Gunnar Wilkensons kontaktman får en permissionsansökan, samtidigt som Wilkensons fru meddelar att moderns tillstånd har försämrats akut. Under kvällen ropar han upprepade gånger i avdelningens snabbtelefon, men centralvakten nonchalerar honom trots att hans mor inte har långt kvar.

13 februari. Gunnar Wilkensons mor får morfininjektioner och hon kan inte svälja utan personalens hjälp. Gunnar Wilkenson fortsätter ringa till centralvakten och sent på kvällen får han veta att ett beslut i frågan meddelas nästa morgon.

14 februari. Vid lunchtid får Wilkenson beskedet - han får permission. Tillsammans med en chaufför påbörjar han den 32,5 mil långa resan till Mora, där hans mor ligger i sin lägenhet. Klockan 17.10, då bilen befinner sig två mil från Mora, ringer Gunnar Wilkenson sin fru som ger honom det smärtsamma beskedet. Hans mor har dött för en halvtimme sedan.

- Det är bedrövligt. Jag försökte ju i flera dagar, säger Gunnar Wilkenson i dag, två år senare.

Han säger att den JO-anmälan han nyligen skickade in inte är gjord för hans egen skull.

Han vill bara att något liknande aldrig ska hända igen.

- De har nonchalerat mig och inte trott mig. Ingen annan ska behöva uppleva det här, säger Gunnar Wilkenson.

Karin Enberg, kriminalvårdsinspektör på Viskan, känner inte till att anstalten har anmälts till JO.

- Vi bör nog inte kommentera någonting förrän vi har fått ta del av anmälan, säger hon.

PETTER WESTIN

Mer läsning

Annons