Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han lever för sin bi-syssla

Annons

Lars föddes i Vaxholm. När han var ett år gammal flyttade familjen till Garpenberg, där familjen kom att driva ett litet jordbruk.

1970 flyttade familjen till Vaxholm igen, på grund av faderns ohälsa.

Och där bor familjen fortfarande.

Lars utbildade sig vid Musikhögskolan i Stockholm till organist.

1979 tog han, efter fyra års studier, examen, och flyttade tillbaka till Dalarna, dit han längtade åter. Han fick tjänst som organist i Garpenberg och jobbade där i tio år.

Under tiden där bildade han också Garpenbergs biodlarförening, och var dess ordförande i 11 år.

1993 bytte han sedan biodlarförening, och blev ordförande för Gustafs biodlarförening.

- Fram till 2002. Då slogs Gustafs och Stora Skedvis biodlarföreningar ihop till en, och jag blev ordförande för den nya sammanslagna föreningen, berättar Lars.

Han är idag också bitillsyningsman för sin bygd, och är även involverad i Dalarnas Biodlarförbunds styrelse.

- Har man en gång börjat med bin kan man inte sluta, säger Lars. Man samlar på sig mer och mer kunskap om bin från gamla biodlare. Och jag märker att vi biodlare är lite av individualister. Plockar du fram 100 biodlare, sköter de sina bin på 100 olika sätt.

Lars hävdar att bin är långt ifrån förutsägbara. Två bisamhällen som ställs bredvid varandra kan till exempel få helt olika avkastning.

- Här i trakterna brukar det ligga mellan 30 och 70 kilo per år, säger han. Men det finns samhällen som producerar 10 kilo - och dom som kan få fram 150 kilo. Men då handlar det ofta om bisamhällen i sydligare trakter där det finns stora fält med blommande växter.

Läroboken om biodling går heller inte alltid att följa.

- Nej, bina följer inte alltid läroboken. Ofta får man modifiera de insatser man gör med bisamhällena.

Bin hör också till de djur som kan ha ett "mänskligt" beteende.

- Vissa samhällen utvecklar tjuvbin, som lever på att försöka ta sig in i andra bisamhällen och knycka honung, berättar Lars. Då kan det bli ordentlig osämja mellan bina.

Lars har en lång tid som kyrkomusiker bakom sig.

I fyra år jobbade han också som musiklärare i sång och piano vid kommunala musikskolan i Hedemora. Men idag blir det mest inhopp då och då.

- Jag håller någon orgelkonsert ibland, säger han. Men idag jobbar jag med vad som erbjuds.

Så för Lars Sjölin har biodlingen numera blivit en huvudnäring och jobbet mera blivit en binäring...

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons