Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han lägger hammaren på hyllan

Annons

- Det känns lite vemodigt, jag kommer att sakna mina arbetskamrater och alla kundkontakter, men samtidigt ska det bli skönt att gå in i pensionärslivet, förklarar Bengt, som slutar sitt arbete hos Bergnils vid månadsskiftet.

- Men säger Bengt, jag vet att de kommer att behöva hjälp i butiken ibland, det är klart man ställer upp, säger trotjänaren Eklund.

Bengt började sin långa karriär inom järnhandeln direkt efter avslutad skolgång i årskurs sju.

- Jag han knappt ta examen innan jag fick jobb som springpojk på Eskilstunaboden, jag hade en vanlig packcykel som transportmedel. Efter några år blev jag befordrad till affärsbiträde.

- Jag minns hur stolt jag var när jag fick hämta min första blåa arbetsrock på Westlings klädbutik, berättar Bengt.

Sedan dess har Bengt arbetat med det mesta i järnhandeln, han har skött inköp och upppackning stått i kassan med mera.

Dessutom har han sedan han började för 50 år sedan besökt ett par mässor varje år.

- Det har varit intressant och lärorikt att följa utvecklingen på nära håll, men fullärd, det blir man aldrig i det här yrket, säger han.

Det 50 åren har inte gått helt obemärkt förbi. Fyra ägarbyten har Bengt varit med om.

Första gången var 1971 då Eskilstunaboden bytte namn till Falu Nya Järn och Faluprofilen Lennart "Jonken" Johansson blev ny ägare.

1985 var det dags för nytt ägarbyte. 1999 övergick verksamheten till Bergnils som öppnade en modern butik på Myntgatan med gamle bandymålvakten Jan-Erik Bergkvist vid rodret.

- 51 år går fort när man trivs på jobbet. Att vara järnhandelsarbetare, är ett omväxlande arbete och man träffar många trevliga människor, säger han.

- Järnhandel har förändrats genom åren, när jag började fanns det fyra järnhandlare i staden, i dag är det bara en kvar. Från början var järnhandeln en diversebutik, man sålde allt från hästkorv och cyklar till barnvagnar, berättar Bengt.

- Jag minns hur det var förr i tiden när man skulle räkna hundra spikar och lägga i en påse, det var tidsödande, sådant har man inte tid med i dag.

- I dag har det blivit en helt annan arbetssituation, nu är man mer problemlösare åt kunderna, förklarar Bengt.

En händelse som Bengt aldrig glömmer är den stora branden 1981 i Falu Nya Järn på Slaggatan.

- Jag stod inne i butiken när branden började, det var en otäck händelse, hela kvarteret höll på att stryka med, minns Bengt.

Nu väntar ett liv som pensionär, men att ligga på "latsidan", det är inte Bengts melodi.

- Det finns alltid någonting att göra. Jag har en sommarstuga vid Runn som kräver underhåll, jag är också väldigt sportintresserad, säger järnmannen som slutar i branschen efter 51 år.

LILLIS ÅKERBLOM

Mer läsning

Annons