Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han knyter näven inför Dalhalla

Annons

Goda tenorer är inte sällan byggda som kulstötare. Kaludi Kaludow, som sjunger i Dalhalla i kväll, är satt och grov. Det är en av förklaringarna till att han är en av maximalt en handfull tenorer som orkar genomföra huvudrollen i de båda kortoperorna Cavalleria Rusticana och I pagliacci - de som nästan alltid ges tillsammans under en och samma operakväll.

Han börjar räkna på fingrarna: Han sjunger totalt en siciliano, en duett, en brindisi, ett arioso, en aria, en prolog, ett arioso, en aria och en final i de båda verken.

- Det är ett sångligt maratonprov. Man behöver erfarenhet, teknik och kraft för att klara det här, säger han, knyter näven och visar en muskulös underarm.

Kaludow är en mycket eftertraktad tenor, vars sångkonst tar honom runt om i världen. Efter Dalhalla åker han till Australien och sjunger Un ballo in maschera och till Sicilien för Vespri Siciliani.

Tidigare erfarenheter från Palermo har han nytta av i Cavalleria Rusticana, eftersom han ska gestalta vad han tycker är en "typisk Sicilianare".

- På Sicilien finns mycket starka familjeband, men den här mannen, Turiddu, spelar ett dubbelspel och har också en älskarinna. Det är en ytlig person som går mot en katastrof när de två världarna kolliderar.

Kaludow har studerat verket i grunden, och har också en cd med en inspelning där kompositören Mascagni (1863-1945) dirigerar själv.

I I pagliacci ska han gestalta en äldre man som är verkligen älskar sin unga hustru, men som förlorat hennes kärlek - hon har förälskat sig i en jämnårig man.

- Där är det en stor tragedi. Han visar flera prov på stor svartsjuka. Jag kan mycket väl tänka mig in i hans situation, säger han.

Han konstaterar att han är en passionerad person och att han framträder helt utan nervositet. Att ställa sig på Dalhallas scen ska bli honom ett rent nöje och han finner akustiken inspirerande.

Bulgaren Kaludi Kaludow var den ledande tenoren på nationaloperan i Sofia i ett drygt decennium innan han när Östeuropa blev fritt från kommunismen påbörjade en fullt ut internationell karriär. Den har bland annat lett till att han engagerats av La Scala i Milano, att han nu bor i Warszawa och att han förestår en sångfestival i Ciezyn på den tjeckiska gränsen.

Till skillnad från en del andra operasångare lyssnar gärna Kaludow på andra tenorer när han närmar sig en roll. Hans förebilder är Caruso, Gigli, Lanza, Pertile och Björling.

- Det finaste beröm jag fått var när Decca, Sony Classic och Naxos alla samtidigt släppte nyinspelningar av Manon Lescaut och min inspelning för Naxos av en Londonkritiker påstods vara den som återgav "näste Des Grieux efter Björling".

- Men man ska komma ihåg att Caruso, Björling och Lanza alla dog innan de fyllt 50. Nu är jag 51, säger Kaludow, tittar mot taket och gör korstecknet.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons