Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han fann en plats i solen...

Annons

Lennart Pettersson är ingen liten man. Med sina 199 centimeter i strumplästen är han en imponerande bjässe.

Men när han som ung började idrotta, var det faktiskt inte i någon styrkeidrott. Snarare tvärt om - han blev en mycket god skytt.

- Jag har faktiskt ett lagguld från 1949, när SM gick i Linköping, berättar Lennart. Och jag var också ytterst nära att vinna det individuella mästerskapet i armégevär. Jag ledde med två skott kvar.

Men sedan blev det några sämre skott och guldet flög sin kos.

- När jag stod och plockade reda på tomhylsorna efteråt kom någon bakifrån och klappade mig på axeln, säger Lennart stolt. Någon som sa att han hade varit övertygad om att jag skulle vinna.

Denna någon visade sig vara prins Bertil, som suttit med i publiken.

Lennart hade dock flera skytteframgångar under åren. Han blev armémästare i både skolskytte och fältskytte. Och både 1945 och 1952 blev han distriktsmästare i armégevär.

Mellan 1957 och 1963 var han också ordförande för Falu Skyttegille.

- Men sedan flyttade vi till Sundborn, och då blev det för mycket med både det och jobbet, säger Lennart.

Jobbet - ja, det var naturligtvis Fritz Pettersson färghandel i Falun. En färgaffär som farfar Fritz en gång grundat och som pappa Fritz Bernhard sedan ledde fram till 1947.

- Då var jag klar med min militära utbildning på Karlberg, säger Lennart. Och då övertog jag affären.

Det blev en lång tid som färghandlare. Lennart var en person som syntes i många sammanhang. Han var till exempel med och startade Falu Norra Rotaryclub.

Men mot slutet av tiden som färghandlare blev det jobbigt för Lennart.

Dels brann hans färglager i en storbrand i början på 70-talet och dels började han känna sig sliten.

Till slut bestämde han sig för att sälja färghandeln.

Några år var han också direktör för Svärdsjö-Falu Trafikförening.

- Men det blev på tok för slitsamt, menar Lennart.

Så hände det olycksaliga. Hjärnblödningen som starkt försvagade hans vänstra kroppshalva. Plötsligt satt han i en rullstol.

- Och så har det varit i 20 år nu, säger han. Men jag har tur som har en sådan fantastisk hustru. Kerstin är dessutom utbildad sjuksköterska. Och vi har valt att flytta till varmare trakter. Jag mår mycket bättre i solen och värmen än i kylan i Sverige på vintrarna.

Men helt har paret inte släppt Sverige. På somrarna flyttar paret till Sydkoster, där de har ett härligt sommarställe.

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons