Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han är du och Bror med hela branschen

Annons

En av branschens få kvarvarande trotjänare, som sett ljud-och bildbranschen formligen explodera under senare år, tryckte på off-knappen.

Bror började på anrika Hendebergs som cyklande springpojke 1953. Trehjulig flakcykel som numera mest syns på museum.

- Det var tungcyklat. Åka ut till Håksberg och Solsidan med stora radiogrammofoner var ingen ovanlighet, minns Bror där han sitter på kontoret och försöker sortera upp rörelsens sist(?) anlända papper.

Vid den här tiden hade inte firman inte ens en firmabil. Det var cykel som gällde när kunderna skulle ha hem sina amorteringsobjekt.

Den stora revolutionen för branschens del, som Bror upplevde kom några år efter det att han börjat i branschen.

Året var 1957 och teven började så smått komma in i Ludvikabornas medvetande. Det hade talats om denna nymodighet några år, i USA var det full snurr på tittlådorna och nu började svenskarna se fram emot teve. I dubbel bemärkelse. 1958 och fotbolls-VM på hemmaplan var inte långt borta. Då skulle försäljningsexplosionen vara ett faktum och radion skulle mest få stå i sitt hörn och skämmas.

I början tittade man på Stockholmssändaren och bildkvalitén var väl inte den allra bästa. Jag minns en kund, en nyfrälst teveägare, som berättade att man suttit och sett på teven och kommenterade förtjust:

- Det var så bra bild så man såg nästan pucken!

Man skulle kunna tro att kunderna hade mycket kritik att ge, att Bror och hans medarbetare fick klä skott ganska ofta på grund av den undermåliga kritiken.

- Inte då. De var så otroligt tacksamma om de över huvud taget såg någonting i rutan, säger han. Dessutom var det ju en fantastisk upplevelse att bara äga en teve. Det var ju eleganta möbler.

När sedan Borlängesändaren kom blev det ju betydligt bättre kvalité, så då fanns det inte mycket att klaga på när det gällde bilden. Baehrendts syntes bra.

Utvecklingen har verkligen rusat på sen Bror hoppade på flakcykeln på gården bakom Hendebergs på Storgatan 1953. Inga compact disc (cd). Inte ens gamla vinyl-lp. Han började på "stenkakeåldern", vilket han då och då erinrar sig när han noterar att födelsedagarna har en tendens att flyttas allt närmare varandra.

Video var en annan nymodighet som kom och var en ständig källa till spekulationer. 2000, VCR, VHS, Beta.

Varken kunder eller branschfolk visste snart vad man skulle placera sina surt förvärvade svenska nödmynt.

Att stå hos radiohandlarn och välja "rätt" var inte det lättaste här i världen.

Sedermera kom VHS att ta över den delen av branschen.

Precis när branschen tyckte sig ha sett den definitiva lösningen på lagring av ljud och bild, i det här fallet VHS och cd, så kommer dvd.

Det är inte utan att en reporter (-60) förstår en branschveteran - + 60 - när denne bestämt sig för att lämna över nyckeln till ny ägare. Risken för fartblindhet är uppenbar, menar Bror Ericsson.

- Det är nästan omöjligt att hänga med i svängarna numera, noterar Hendebergs springschas modell 1953.

En av de mest revolutionerande stegen under hans tid i branschen , menar han, är cd. Fast det tog tid från presentation till genombrott.

- Övergången från lp och ep var inte helt lätt. Apparatförsäljarna hade svårt att sälja för att det fanns få litet utbud av skivor och skivförsäljarna hade svårt för att det inte fanns tillräckligt med spelare, minns han.

Tekniken går alltså rasande fort och det är nästan med förvåning han noterar att den bandspelare som tar upp intervjun är en han själv sålt för ett par år sen och att den fortfarande fungerar. Att det sedan finns band som passar gör inte saken sämre.

Mer läsning

Annons