Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Håll koll - våren är i sikte

Annons

I går morse snöade det för fullt, men i dag spås det om solsken.

Solen är redan uppe fem timmar längre än i vintras och börjar kännas riktig tvarm och skön.

I dag är det är på dagen två veckor till årets vårdagjämning, som följs av Marie Bebådelsedag, vårfrudagen eller våffeldagen den 25 mars. Från och med den dagen skulle man av gammalt "gå med ljus i säng" - alltså gå och lägga sig i dagsljus.

Det gör ni förstås som ni vill, men redan nu är det dags att börja hålla utkik efter vårtecken. Vi vill nämligen att ni rapporterar in allt mellan himmel och jord som sprider glädje och luktar vår.

Bidragen kommer naturligtvis att presenteras i tidningen och de allra vårligaste inslagen att belönas med snygga solglasögon.

Fåglarna och blommorna på vårbarometern ska vi tillsammans följa upp över länet de närmaste månaderna. Men alla andra fåglar, fjärilar, blommor och bin som dyker upp vill vi naturligtvis också att ni rapporterar om.

Staren är som alltid den sanne opportunisten. Den har redan nått Mälardalen och är på god väg upp till oss. Det gäller ju att komma först för att få bästa boplatsen, även om det ibland måste ske med livet som insats.

Inte heller står det på förrän den första tofsvipan letar mat under snön på åkern som ett bevis på att det är vår. Vi får hålla ögonen öppna och hjälpa våren på traven tills vi kommer in i april och maj. Då händer plötsligt allting nästan samtidigt!

Här hemma är skatorna redan i full gång med att bygga bo. Och av vad jag sett hittills verkar de bygga högt i år. Om det nu varslar att det blir vått eller torrt vill jag låta vara osagt. Men bygger skatorna höga tak på sina bon, lär vi kunna vänta oss mycket regn.

Sädesärlan är en trogen återvändare, som dyker upp i mitten av april på nästan exakt samma datum varje gång. Jag har ett litet par som överraskat mig flera år i rad och äter kolossalt med ost de första veckorna.

Hanen går inte att ta miste på, för han är alldeles galen i speglar. Så fort bilen stannar parkerar han sig på backspegeln och sitter där och beundrar sig själv både länge och väl.

Ett par veckor senare kommer den svartvita flugsnapparen, och kastar ut det stackars par som häckar där den vill bo. Oftast är det

talgoxar och blåmesar som drabbas av den här lilla hårdingen, som handgripligt föser undan både föräldrar och barn i första kullen om de inte hunnit väg.

Till de sista i raden av flyttfåglar hör den spjuveraktiga göken. Mest känd för att den gör sitt bästa för att själv slippa dra upp sina barn. Men tro det eller ej. Det har faktiskt tättingarna här hemma börjat lära sig! Så numera är det nästan bara rörsångaren som göken lyckas överlista och våldgästa med sina ägg.

Jag kan dock aldrig sluta fascineras av den ensamma gökungen i rörsångarboet. Hur kan den veta att den ska flytta för att klara vintern och vart den ska ta vägen.

Tiderna förändras och de allt mildare vintrarna gör att allt fler fåglar tar chansen och försöker stanna kvar.

Bofinken och koltrasten är ett par av dem, och själv har jag haft en ensam ringduva vid frukostbordet varje morgon sedan första snön kom i oktober.

Säkert har ni också haft enstaka sådana här tappra övervintrare, som kommit på efterkälken och blivit kvar. Hör i så fall av er även om det är i väntan på de sanna vårtecknen!

Mer läsning

Annons