Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Hakona matata" - inga bekymmer!

Annons

Jag är en stressad och rastlös människa. Jag får det minsta att låta som en stor katastrof och jag har en sjuk vana att planera sönder saker och ting. Ordning och reda är ett måste för mig och ett liv utan en almanacka skulle innebära kaos!

Men i somras gjorde jag och två kompisar något som verkligen inte är "typsikt Erika"; vi stack ut på tågluff, utan några direkta mål och tidsplaner.

Jag kan säga er att det var min bästa resa någonsin, trots att jag tidigare har rest runt halva jordklotet. Det var på den här resan som jag verkligen kände att jag levde! Jag levde i nuet och inte som jag brukade, i framtiden med alla mina planer.

Det kanske inte låter som en dröm att ligga och slumra på ett hårt stengolv på Prags tågstation i tre timmar med tjugosju stycken flugor omkring sig och med människor som skänkte mynt till oss. Men jag ska berätta för dig att det var såå härligt! Det var verkligen "hakona matata" - inga bekymmer!

Att vara på luff innebär att man får ta saker och ting lite som de kommer, och man vet egentligen inte riktigt vad som kommer att komma härnäst. Dessutom träffar man otroligt många människor och i synnerhet många olika typer av människor. Bland annat: haschrökare i Amsterdam, stroppiga fransmän i Lyon, håriga italienare och 75-åriga farbröder i Kroatien, snygga mexikaner i Budapest och Malmöbor i Prag - och alltid hade man något gemensamt att prata om.

Tågluff är ett billigt och rogivande alternativ att semestra på, och om man köper ett interrailkort som gäller oavsett vart i Europa man befinner sig innebär det att man får en stor frihet och att man inte är bunden till något.

Att åka tåg är det mest fridfulla sättet att resa - finns det något mer lugnande än att somna i en kupé i takt med tågets krängande rörelser och svagt tuffande läten? Finns det något bättre än att läsa böcker vid stranden vid det Adriatiska havet, äta och dricka billigt, bo på taskiga vandrarhem och träffa en massa trevliga och intressanta människor?

Det som blev vår återkommande ramsa under tågluffen var: Vad är det som går och går utan att komma fram? Ja inte är det då klockan utan snarare svettiga Cecilia, Emma och Erika vilsna i ännu en storstad med femton kilo tunga ryggsäckar på ryggen och en ihopknölad karta i näven - letandes efter någonstans att bo.

Men vad f-n! Det spelade ju ingen roll - vi hade ju all tid i världen!

Mer läsning

Annons