Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gymnasier krigar ihjäl varandra?

Annons

Leksand hoppas istället på att Gagnefs elever väljer Leksand i större utsträckning och avstår från studier i Borlänge eller andra orter i Sverige.

Som var och en förstår är detta början (eller fortsättningen?) på ett gigantisk nollsummespel där det i slutändan bara finns förlorare - främst eleverna i Siljansregionen och därefter regionen själv!

Ett sätt för Leksand att hantera sitt nya läge är givetvis att erbjuda ett ännu mer intressant och kvalificerat gymnasieprogram på medialinjen än vad som gäller för dagen. Hur detta kan se ut finns det säkert många idéer om inom och utanför skolan.

Jag tror att lärare och elever har massor av uppslag till sådana förbättringar.

Det jag generellt saknar i gymnasie-planeringen är att skolan tar hjälp av någon form av utvecklingsråd, där man även tar in externa sakkunniga som i Leksands fall bland andra vägverkets Claes Tingwall, Nextworks Bo Ekman, kulturförvaltningens Roland Andersson, miljösakkunnige Olle Bergfors, Sätergläntans rektor Karin Holmberg samt Framtidsmuséets Elisabet Eronn. Rådets uppgift skulle vara att tillsammans med lärare och lever fånga in nya eller fördjupade kunskapsfält från verksamheter på andra platser samt från forskningsfronten och skapa en unik och engagerande pedagogik.

Ett andra parallellsteg kan vara att fördjupa relationerna med de aktiva företagen i både regionen och världen i övrigt för att få en möjlighet att via praktikplatser och andra kontakter ge eleverna en slagkraftig inblick i, och erfarenhet av, de framtida utvecklings- och yrkesmöjligheterna.

En sådan satsning skulle kunna ge till exempel Leksands gymnasium nya ämnen som bland andra kan handla om nya metoder att lösa de globala miljöproblemen, Östeuropakunskap inför EU:s östutvidgning och Sveriges framtida handelsrelationer, för gymnasiet "nya" språk som ryska, kinesiska, turkiska och arabiska,, kunskap om ett brett entreprenörskap, om utveckling av Dalarnas och skogslänens träbaserade framtidsindustri samt om ämnen som handlar om exempelvis ekobaserad fjällturism och omdaning av äldre industriorter till spännande kulturcentra.

Om man anammar detta sätt att angripa problemet med konkurrensen om de fåtaliga gymnasieeleverna i vår region behöver man inte vara så rädd för att en och annan kommun kopierar gamla program och slår vakt om de egna kortsiktigt skyddade reviren.

I detta läge attraherar kvalitet och framåtanda. Om eleverna själva dessutom spelar en avgörande roll i denna utvecklingsprocess är utgången mer eller mindre given.

Min förhoppning är trots allt att samtliga kommuner kring Siljan med omgivningar själva inser det på sikt förödande i att starta ett primitivt krig kring våra ungdomars utbildningsintressen i syfte att stärka de egna, lokala kassorna.

Gymnasieungdomarna, men självfallet även de vuxenstuderande, vill i alla avseenden behandlas som seriösa kunskapssökande personer, där de demokratiskt valda församlingarna gör allt för att erbjuda bästa möjliga utbildning utan ohållbara sidoblickar. Att ta sig an en offensiv och kunskapsutvecklande strategi är säkert Leksands bästa vapen inför framtiden. Om den även accepteras av hela Siljansregionen kantas sjön av enbart vinnare!

RONNY SVENSSON

Mer läsning

Annons