Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunnar är en säker skytt

Annons

- Andra gången jag fått pil i pil trodde dom att jag skojat, att jag tagit med de gamla pilarna, berättar Gunnar Näslund, som var drygt 60 år då han 1995 började med bågskytte.

Det var efter att bågskytteklubben Dalpilen haft "prova på verksamhet" i Kupolen.

Gunnar började träna och upptäckte snart att bågskytte var en sport för honom. En uppfattning han stärkts i efter att ha tävlat på klubbnivå och blivit tvåa i ett klubbmästerskap. Detta i en ganska hård konkurrens.

Fast mest uppmärksamhet fick Gunnar efter sin första, för att inte tala om sin andra pil i pil.

Många bågskyttar vågar nämligen bara hoppas på att någon gång kunna visa upp en pil i pil. Den där speciella träffen då en andra pil genomborrar den pil skytten redan placerat på måltavlan.

Gunnar Näslund är född i Sundsbruk, ett samhälle strax utanför Sundsvall.

Tidningsbud var Gunnars första arbete, det var redan 1941 i Östersund och Gunnar hade ännu inte fyllt 10 år.

- På den tiden fick vi börja tidigt att hjälpa till med försörjningen, konstaterar Gunnar Näslund.

Tidningsbud arbetade Gunnar som ett par år innan han efter skolan började arbeta på heltid i en bokhandel. Sina arbetsuppgifter i bokhandeln beskriver Gunnar som "allt i allo" .

Men det var inom teknikens område Gunnar skulle komma att arbeta en stor del av sin yrkesverksamma tid. Gunnars fallenhet för och speciella begåvning då det gäller teknik i vid mening gav han klart besked om då Flygförvaltningens lärlingsskola i Västerås tog ut elever i hela Sverige för utbildning till radarmontör. .

En av platserna var Östersund där ett 70-tal ungdomar hade anmält sig till prov och tester. Gunnar blev ensam uttagen och var en av de tio från hela landet som 1949 började utbildningen i Västerås.

- Där var det tuffa tag. Redan första dagen fick vi veta att klarar vi inte proven får vi åka hem, berättar Gunnar.

Vid Centrala verkstaden i Arboga, CVA, fick Gunnar 1951 en praktikplats och året därpå träffade han Elsa, tjejen som skulle bli kvinnan i hans liv och 1953 hans hustru.

På yrkeslivets område fortsatte Gunnar att arbeta på CVA, bland annat med att montera elcentralerna till de första robotarna i Sverige.

Makarna Näslund flyttade 1956 till Skellefteå där Gunnar fått arbete som instrumentteknikervid Rönnskärsverken.

Här blev det även förmansutbildning och introduktion till lärarutbildning.

I Mora, dit Elsa och Gunnar flyttade 1964, skulle makarna Näslund komma att trivas mycket bra.

Gunnar hade fått en lärartjänst vid Centrala omskolningskurserna, senare AMU och skulle i fyra tomma lokaler bygga upp en ny utbildning till instrumentmakare.

- Jag fick börja med att bygga arbetsbänkar och allt annat som behövdes för att komma igång, förklarar Gunnar Näslund.

För Elsa och Gunnar blev det 16 år i Mora.

De skulle ha bott kvar om inte utbildningen i Mora lagts ned och 1980 flyttats till Borlänge.

Makarna Näslund flyttade med till Borlänge, där Gunnar började arbeta som lärare inom styr och reglerteknik. Han arbetade senare och fram till pension som utbildningskonsult.

- Jag åkte under den här tiden ut till företag och lade upp utbildning för personalen, säger Gunnar Näslund.

För Elsa och Gunnar blev det aldrig den behagliga tid de hoppats att få uppleva som pensionärer.

Elsa fick 1995 en stroke och fick genom den cirkulationsproblem som framtvingade amputation av bägge benen. De har försökt göra det bästa möjliga av situationen och Gunnar har sedan dess skött om sin älskade Elsa.

- Avlastningsveckorna på från början Rankhyttan och de senaste åren Fornby har varit viktiga för oss, påpekar Gunnar, som också gärna vill passa på att ge hemtjänstens personal en eloge.

Då det gäller födelsedagen planerar Gunnar, som tycker om att laga mat, något extra för sig och Elsa.

Men något större firande har de inte tänkt sig.

SVEN-ERIK OLSSON

Mer läsning

Annons