Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grycksbobanan en nödvändighet!

Annons

Att banan behövs för oss drygt 500 personer som är direkt anställda vid pappersbruket, råder det ingen tvekan om. Det skulle göra bruket konkurrenskraftigare, och därför också ge bruket en större överlevnadsmöjlighet.

Att samhället Grycksbo skulle må bra av minskad landsvägstrafik, råder det inte heller någon tvekan om. I dag passerar alla råvaror och alla färdiga produkter (sammantaget cirka 400-450 000 ton åt bägge hållen) på lastbil rakt genom samhället.

Att de Falubor, som bor i närheten av de stora genomfartslederna, också skulle uppskatta en minskning av den tunga trafiken, är jag ganska säker på.

Självklart finns det nackdelar med en återupptagen järnvägstrafik. Dessa nackdelar är större eller mindre, beroende på var man bor och arbetar, men människors farhågor får aldrig ignoreras. Oro måste tas på allvar.

Bland annat måste spårområdet på nytt stängslas genom Falun, och de kringboende på nytt lära sig att "ej beträda spåret".

Jag tror dock i min enfald att detta inte är något stort problem, eftersom de boende längs banan Borlänge- Falun-Gävle, visat att boende och järnväg kan samsas utan större problem.

I Falun har vi till och med en del av våra större bostadsområden (Främby, Järnet, Norslund och Hälsinggården) i direkt anslutning till den kraftigt trafikerade huvudjärnvägen.

Centrala Falun skulle skäras av, och stora trafikproblem uppstå, hävdas av många kritiker. Personligen tror jag detta är överdrivna farhågor.

Buller och vibrationer då?

När tågen förr passerade, bodde jag nära banan, i det som i dag är Futurum, vid Nybrogatans ände.

Jag kan inte påminna mig ett enda tillfälle, då tågljuden eller vibrationerna upplevdes som störande, men självklart är människor olika känsliga.

Vad gäller lasarett och ambulans, finns redan i dag planskild korsning mellan järnväg och bilväg, varför detta på intet vis stoppar ambulanstrafiken.

Räddningstjänsten (brandkåren) ligger dock sämre till. I värsta möjliga scenario, skulle utryckande brandbilar kunna fördröjas cirka 80 sekunder, om utryckningen skulle passera längs Hanröleden. Den fördröjningen förutsätter att larm och tågpassagen sammanfaller, vilket matematiskt skulle ske tre gånger på tio år.

Men det värsta kan ändå inträffa, sannolikhet, lärde oss Tage Danielsson en gång i världen, är en osäker vän.

Möjligheter finns att stoppa tåget, om det närmar sig Falun i samband med en större utryckning. Larm till tågklarerare kan installeras, och tåget stoppas före passagen över Hanröleden. Om detta uppfyller räddningstjänstens krav, vet jag inte, men för oss Falubor, är riskerna att stå utan brandkår minimala.

Själv är jag mer orolig över att det börjar brinna hemma hos mig, när räddningstjänsten befinner sig på övningar, fys-träning någonstans utanför stationen, eller på korpmatch på Kopparvallen.

Fördröjningen vid sådana tillfällen överskrider 80 sekunder med god marginal.

Min önskan och vädjan till Faluns lokalpolitiker, påtryckargrupper och övrig befolkning är mycket enkel. Vi behöver miljövänliga, samhällsekonomiska och företagsekonomiska transporter till och från pappersbruket.

Vi är många som är beroende av bruket, och vi är många fler som skulle se en förbättrad lokalmiljö som eftersträvansvärd.

Var därför modiga och rakryggade nog att fatta beslut om att öppna Grycksbobanan igen, och låt inte små särintressen ständigt förhala ett slutgiltigt beslut.

LARS-GÖRAN JOHANSSON

Mer läsning

Annons