Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grabben hela Dan hela veckan

Annons

Samtidigt som Bengt Emil Johnson och gänget drog i gång veckan på Hammarbacken stegade Madelene och Bengt Otto Ottosson upp på scenen i Bruksparken i Ankarsrum och sjöng Jag ska gå genom tysta skyar på ett sätt som ledigt skulle kvalificera dem för ett framträdande vid nästa års vecka.

Telefonnumret finns i Valdemarsviks lokalkatalog.

Efter besöket i Ankarsrum vändes kylaren mot Storebro och en udda upplevelse.

Här finns det (möjligen fortfarande) en visintresserad brukspatron, född 1909, som heter Ivar Gustafsson. Hans visintresse finns det synligt bevis på.

Bakom herrgården, högt över en idyllisk sjö, står Visans Skepp, 20 mer än manshöga stenblock där han låtit rista in sina 40 favoritvisor ur den svenska visskatten. Bellman, Sjöberg, Taube, Vreeswijk, Karlfeldt, Ferlin.

Det hade varit skrutt på lång stång att utelämna Daniel Andersson från Skattlösberg i sammanhanget. Det tyckte antagligen också disponenten så sten nr 4 upptar Jag väntar och Helgdagskväll i timmerkojan.

Mellan 1984 och 1988 kom stenarna på plats.

Vissa kvällar är det visafton här. I övrigt är det ett typiskt snabbköpsmuseum.

Man pillar i en tia i en automat och knallar igenom vändkorset och sköter sig själv.

Det är nog ingen alltför djärv gissning att det gnolas, hummas och stånkas fram pärlor ur den svenska visskatten här somrarna igenom vartefter besökarna kryssar sig fram emellan stenblocken.

Hela platsen är en pärla och inte blir den sämre av den inristade påminnelsen om vår fenomenala visskatt före Ledin och Gessle.

På väg norrut passerar vi Linköping och Gamla Linköping. Nej, för resten. Det är precis vad vi inte gör. Vi tvärstannar.

Gamla Linköping är en korsning mellan Skansen och Wadköping. Här skulle man antagligen svimma om man fick höra ljudet av en mobiltelefon eller glassbil.

På avstånd hörs ett hottande dragspel och en fiol och givetvis dras vi åt det hållet förbi gamla handelsbodar och ställets pickelhuveförsedde konstapel.

De tidstrogna gatumusikanterna visar sig vara Lasse Ström och Jacek Malisz. Den senare välkänd jazzprofil i Gunnar och Louise Hoffstens hemstad.

I dag hottar han på en gammal strohfiol (trattfiol) från 1915.

Slagdängorna står som spön i kullestenstorget och han uttrycker som förtjusning över sällskapets keps som berättar att det existerar ett Ludvika Blues.

Jacek uttalar "Charlie Norman" med samma högtidlighet som troende omnämner Vår Herre i helgedomen

- Det här är ett toppenjobb, berättar Lasse. Tre veckor varje sommar står vi här och träffar massor av trevligt folk som uppskattar det vi gör.

En sort som är särskilt uppskattad är visor av en skald som visar sig komma från våra trakter.

När vi skiljs sker det till en av dennes mest kända visor. Jag kan garantera att Helgdagskväll i timmerkojan gör sig alldeles förträffligt på trattfiol från 1915.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons