Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gotty håller takten...

Annons

Det riktigt strålar av energi kring Gotty.

Hon är inte den som sätter sig vid köksbordet, tittar ut och drömmer bort tiden. Tvärtom tar hon tillvara på varenda timme.

- Problemet är att timmarna är för få.

Ändå kom hon till Grangärde med förhoppningen om att slå ner på takten en smula.

I Ställdalen, som hon lämnade, hade hon sju ordförandeposter. Nu har hon "bara" tre.

Gotty hanterar klubban i SPF Grangärdebygden sedan elva år, Västerbergslagens diabetesförening sedan 1993, samt Grangärde byalag.

- I byalaget lyckades jag trappa ner till vice ordförande en period, men sedan var jag tillbaka igen...

När hon berättar återkommer hon gärna till sin mormor som inspiratör.

Även hon var en driftig och framåt person, detta under en tid då kvinnor helst skulle hålla sig hemma och inte lägga sig i.

- Mormor var ordförande i kooperationen. Hon åkte också med Kata Dahlström på trillan till möten i vägkorsningar och vid mjölkpallar. Inomhus, i offentliga lokaler, fick de inte vara.

Från mormodern har hon också fått intresset för vävning och blommor.

Det sistnämnda avspeglas med all tydlighet utanför huset under sommarhalvåret. Blomprakten, ordningen och redan; allt vittnar om intresse och kunskap och får den som promenerar på gatan att hejda sig för en titt.

Lika välordnat och rofyllt var det inte när Gotty arbetade vid polisen i Södertälje.

Hon jobbade bland annat med sociala frågor och kom ständigt i kontakt med samhällets mörka sidor.

När strömmen av flyktingar till Sverige ökade markant, ökade även hennes arbetsbörda.

Bland hennes uppgifter fanns bland annat att bistå vid utvisningar, vilket innebar båda fysiska och mentala påfrestningar.

- Det blev bara för mycket. När jag en regnig marsdag 1977 fick se att ett mindre hotell var till salu i Ställdalen, åkte jag dit.

Hon bestämde sig direkt. När handpenningen var betald hade hon 1.55 kvar i portmonnän, men det bekymrade henne inte. Med en envishet likt den som mormodern visat innan begreppet "kvinnor kan" ens var påtänkt, kunde snart Gottys pensionat öppnas.

Därmed fick hon också möjlighet att göra en social insats med anknytning till hennes tidigare sysselsättning.

- Genom kontakter på polisstationer i Stockholm och Södertälje tog jag emot sommarbarn. I stället för att gå och dra i stan fick barnen komma ut på landet. De fick några månader av sköna upplevelser medan jag av dem fick massor av nya lärdomar. En härlig tid både för dem och för mig.

Vid den här tiden, 1984 närmare bestämt, träffade hon Elof.

Tyckte uppstod så till den grad att det blev dags för Gotty att vika det A4-ark som nämndes i ingressen.

När hon inte ägnar sig åt föreningsliv, inte sysslar med blommor, inte spelar gitarr, inte målar, inte fiskar med Elof, så tycker hon mycket om att resa. Förutom länder i Europa har hon upplevt Indien och varit med Kopparbergs dragspelsklubb till USA.

- I Chicago blev jag erbjuden jobbet att vara värdinna vid Svensk-Amerikanska institutet. "Jag åker nog hem till Elof i stället", blev mitt svar.

Gotty har också besökt Senegal efter att ha samlat in pengar till ett tak på en skola. För att slippa gå flera kilometer i hettan från hotellet till byn där skolan fanns, valde hon till det övriga sällskapets förfäran att lifta.

- Jag är glad att jag aldrig varit rädd. Tack vare att jag vågat, har jag fått uppleva så mycket i livet.

Hon tittar ut genom fönstret, där duvorna mumsar i sig godsaker från fågelstugan. Marken är täckt av snö. Än dröjer det innan Gotty kan börja med sitt efterlängtade trädgårdsarbete.

Innan vi skiljs åt avslöjar hon hemligheten bakom att hon år efter år lyckas så bra med sina blommor.

- Om du flyttar så ta med dig en näve jord från det gamla stället till det nya. Då kommer både du och växterna att trivas. Rådet fick jag av mormor och hon fick rätt i det.

Också.

BO JOHANNESSON

Mer läsning

Annons