Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glimrande väggar längs vägarna

Annons

Slaggstenshusen | Del fyra

Dagens artikel om sevärdheter passar den som gillar upptäcktsresor längs dammiga grusvägar, med kartan till hands och matsäck i skuffen.

Vi rör oss i gränslandet där Borlänge och Säter möter Ludvika och Smedjebacken. Här fanns skogen, vattendragen och malmen. Här låg många små järngruvor, hyttor och bruk.

Här skildes järn från slagg i olika omgångar.

Bergslaget har ägt de flesta under olika perioder, när kopparen tröt i Falun satsade bolaget mer på järnhantering.

I Grängshammar, vid Silvbergs kyrka, forsar vattnet. Hit kom järnet från hyttan i Ulfshyttan. Det renades ännu mer från slagg i rostugn och masugn. Tackjärnet gick sedan vidare till en stångjärnsmedja. Stängerna som var halvfabrikat, gick sedan på export. Ibland förädlades de till spikar och verktyg, som i Grängshammars smedja.

Man tager vad man haver, lär kokboksförfattaren Kajsa Warg ha sagt. Och likadant sade byggherrarna vid hyttor och bruk. Slagg fanns det gott om.

Stadsbränderna satte fart på tänkandet i Falun. Träet behövdes i gruvan och brann för lätt. Så bergsmannen Anton von Svab förmedlade en tysk teknik där man gjöt slagg mellan väggar av kalkbruk och slaggflis.

Den tekniken konkurrerades dock ut av Erik Geislers idéer om att gjuta stora block av slagg, och sedan putsa fasaderna.

I Grängshammar hette brukspatronen Olof Forsgren, född 1774 och tidigt intresserad av arkitektur. Han skapade sin egen stil.

- Det är ju designår i år, och det här är verkligen fin formgivning, säger byggnadsantikvarien Ann-Marie Gunnarsson och pekar på kolhus, tröskloge och smedja. Allt utom slott byggdes i slagg.

Stenarna skimrar i blått, grått och grönt. En vacker mosaik som Forsgren ramade in med vitmenade knutar och ibland med en bärande båge i dyrbarare tegel. På andra håll täcktes slaggen med puts, men Forsgren ville alltid att de skulle synas.

Slaggens färg skiftar beroende på innehåll i malmen och hur hyttan sköttes.

Buteljgröna stenar tyder på järn och svavel i malmen.

Mangan ger den mer gulgröna tonen eller lila. Kobolt och krom ger blått.

Här och var finns en gråsten, eller en rostande malmbit.

RAGNA FAHLANDER

Mer läsning

Annons