Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glen Åkerlund

Annons

Förre kyrkoherden och kontraktsprosten Glen Åkerlund, Rättvik, har lämnat det jordiska efter en lång och rik livsvandring. Han avled på Mora lasarett den 23 januari, 94 år gammal.

Glen Åkerlund föddes i en svensk invandrarfamilj i Seattle, USA. Efter några år återvände familjen och bosatte sig i ett torp i Västmanland. Trots små omständigheter i den del av landskapet, som han ofta beskrev som den fattigaste, lyckades både han och hans yngre bror Lennart bedriva universitetsstudier och bli präster.

Efter prästvigningen i Västerås 1936 var han under några år adjunkt först i Sågmyra och sedan i Leksand. 1946 blev han komminister i Rättvik och 1952 kyrkoherde där fram till pensioneringen 1974. Han fick även av biskopen förtroendet att vara kontraktsprost.

Glen Åkerlund var genuint intresserad av människor och lika starkt hängiven kyrkans uppgift att vara medvandrare åt alla, som behövde stöd och uppmuntran. Han delade helhjärtat och levde själv efter den folkkyrkosyn, som hans prästvigningsbiskop Einar Billing stod för. För kyrkan och prästerna fick det inte finnas andra gränser än "stadens dike". Här blev han i Billings fotspår en förebild för många i Västerås stift.

I de minnesanteckningar över avlidna präster, som han skrivit i stiftets årsbok, kan vi avläsa, vad han själv ansåg vara viktigt. Uppgiften var att tjäna Gud, genom att troget tjäna medmänniskorna i själavården, i de vardagliga mötena, vid besöken hos gamla och sjuka och i det han kallade "Guds framlagda ordningar". Dessa var de olika hjälpmedel Gud gett sin kyrka, främst söndagens gudstjänst, bibeln och sakramenten.

Själv var han till synes outtröttlig såväl i de många administrativa uppgifterna som i det uppsökande arbetet, mestadels per cykel. Men visst måste han ha blivit trött många gänger, särskilt som han var noggrann i alla sina förberedelser. Kanske låg hemligheten i att han älskade att betjäna sina medmänniskor i såväl sorg som glädje. Han ställde ju upp som präst vid förrättningar av olika slag även efter fyllda 90 år. Ett annat svar på den hemligheten är stödet från hans hustru Ingrid, som frivilligt åtog sig en oavlönad "prästfru tjänst" - något som var möjligt då, men inte nu längre.

Som förkunnare var Glen mycket omtyckt. Framför allt var han en engagerad och skicklig pedagog med ett rikt och många gånger underfundigt bildspråk och en ovanlig berättarglädje. Mest blommade det senare ut, när han i andra sammanhang fick berätta om sina många år i Rättvik och de dråpliga händelser han varit med om.

Sina konfirmander av olika årgångar följde han med värme och stort intresse, vilket visade sig inte minst vid jubileerna. Där kunde man verkligen förundras över hans osedvanligt goda minne. Inte så få av hans konfirmander tog så starka intryck, att de själva blev präster, bland andra undertecknad emerituspräst.

Under många år var han också ledamot i styrelsen för Stiftsgården och även engagerad i Lutherhjälpens arbete, där han bland annat gjorde flera resor till de hårt prövade lutherska minoritetskyrkorna i Östeuropa.

Rättviks församling och en stor vänkrets har förlorat en trogen och omtänksam vän och en helgjuten präst. Vi vill betyga för hans maka Ingrid och sönerna Anders, Mats och Hans, att vi är många, som vördar hans minne med glädje och stor tacksamhet.

Ingemar Bergmark

Sven Trägårdh

tidigare respektive

och nuvarande kyrkoherde

i Rättvik

Mer läsning

Annons