Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glada grisar i Dalarna

Annons

I Ickholmen kommer ett helt nytt slakteri att byggas. Det blir största företagsinvesteringen i Rättviks kommun på många år. Grisar, bönder och alla som gillar god mat är att gratulera. Men tyvärr, det finns en baksida på medaljen också.

Det nya slakteriet blir möjligt genom ett samarbete mellan Siljans Chark (med chark-anläggning och huvudkontor i Mora), Hälsinge Lantkök och Swedish Meats.

Ledning och anställda på Siljans Chark och dalabönder har efter överenskommelsen all anledning att sätta näsan i vädret och utbrista: vad var det vi sa.

Swedish Meats har fått krypa till korset: dalaköttet är viktigt!

Annorlunda lät det när dåvarande Farmek, som i dag är en bit i Swedish Meats, förklarade att man egentligen inte var intresserade av köttet från norra och västra Dalarnas bönder, trots att dessa faktiskt var och är delägare i Farmek/Swedish Meats. Det här hände när anläggningen i Borlänge lades ned för drygt tio år sedan.

Dalabönderna blev förgrymmade och startade eget tillsammans med familjen Hellström. Men helt problemfri var inte starten av Siljans Chark. Bönderna kunde inte bara gå ur sin "köttkooperation" Swedish Meats. Okej, själva insatsen skulle de få tillbaka, men inget av alla de pengar som ligger i företaget. Dessutom behöver de sin förening för djurförmedling med mera.

Efter mycket om och men gick Swedish Meats med på en överenskommelse med Siljans Chark som gjorde det möjligt för de dalabönder som blev delägare i Siljans Chark att fortsätta att vara medlemmar i den stora föreningen och få den nödvändiga servicen därifrån, samtidigt som många djur slapp åka till Uppsala.

De senaste tio åren har Siljans Chark blivit en succé. Mycket hårt arbete av både bönder, ledning och anställda ligger bakom detta.

Swedish Meats, den stora landsomfattande föreningen, har däremot kostat delägarna mer än en suck. Utvecklingen har kort sagt varit "åt häcklefjäll".

Nu börjar man på Swedish Meats inse ett och annat, som länge varit välkänt bland dalabönderna. Man har upptäckt värdet av lokal mat och lokal produktion och tänker nu göra en ordentlig Norrlands- och dalasatsning.

Därför går man in som minoritetsägare i Siljans Chark. De pengar det ger satsas på det nya slakteriet i Ickholmen. 400 fler grisar i veckan slipper åka till Uppsala när de är slaktfärdiga. Det är förstås bra. Men genom sitt delägarskape får tyvärr Swedish Meats också ett grepp om den förmodligen mest framgångsrika satsningen på lokal mat i Sverige de senaste tio åren. Aktieposten räcker inte till för att lägga sig i Siljans Charks skötsel. Dalabönderna är ju inte tappade bakom vagnen.

Men aktieposten räcker för en allt för stor insyn i Siljans Charks framgångsrecept. I slutändan är detta negativt för konkurrensen och konsumenternas valfrihet.

Å andra sidan är det ett faktum att bondekooperativ som Swedish Meats knappast hade utvecklats till kolosser på lerfötter om konkurrensen fungerat bland deras kunder och konkurrenter. Med de multinationella livsmedelsjättarna på ena sidan och den närmast obefintliga konkurrensen i grossistledet, det vill säga köparsidan, är det begripligt att bondekooperationen känt sig tvungen att tänka stordrift - även om det inte är bra.

Så länge som konkurrensmyndigheter, näringslivsorganisationer med flera i Sverige, EU och världen stillatigande åser elefantsjukan och därmed konkurrensbristen tvingas små lokala företag som Siljans Chark att ta "potentaten" i båten även om man inte släpper honom till årorna.

Mer läsning

Annons