Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ghanamannen har anlänt

/
  • Spår av värmen. Den lilla gröna bilen har givetvis ingen luftkonditionering och folk efter vägen rådde Yahaya att åka via Spaniens kust, då det var svalare. – What? Det var ju bara 36 grader i luften, och det blåste ju till och med!  Foto: Johan Larsson
  • Tid för sig själv. – Jag hade massa cd-skivor, men lyssnade inte mer än tre timmar. Jag ville ju lyssna på bilen, om allt var som det skulle, berättar Yahaya Suberu, som rest helt ensam i 24 dygn.  Foto: Johan Larsson
  • Vilken upplevelse. – Det här är den häftigaste resa jag någonsin har gjort, säger en lycklig Yahaya Suberu. Han har snabbt funnit sig tillrätta bland alla Citroënfantaster, efter att ha färdats ända från Ghana i sin bil.  Foto: Johan Larsson

Annons

- Jag åkte hit av tre skäl: För att hälsa på min bror, för att Ghana firar 50 år av självständighet och för att frihet för mig är att kunna ta bilen från punkt A till punkt B.

Yahaya Suberu ler och det låter lätt som en plätt.

Trots att dessa punkter ligger 1200 mil ifrån varandra.

För fyra år sedan flög han till Sverige för första gången, för att hälsa på sin bror i Stockholm. Han älskade landet och tänkte för sig själv: "Nästa gång skulle det vara trevligt att köra".

Den lilla Citroënen införskaffades. Han ville ha ett så enkelt fordon att han skulle kunna reparera det själv.

- Hemma trodde de att det var något fel på mig. Ensam? I den där? Det är för farligt! Varför flyger du inte?

"That´s not the idea" blev svaret och den 21 juni bar det av.

Mat tog han med sig hemifrån, nätterna tillbringades i en sovsäck i bilen.

Första natten Yahaya sov i Europa var vid en bensinmack i Spanien, där han såg en kille bli rånad.

- Oh my god, this is Europe? Haha, alla som tror att Afrika är så farligt.

Han har bott i en minimal bil i 24 dygn, men humöret är på topp.

- Det gör inget att jag har långa ben, det här är ju ingen lyxtripp. Jag sov både i mitt vardagsrum och mitt kök, berättar Yahaya och skrattar högt.

I det lilla sovutrymmet finns vattenkärl, ett par skor och massa verktyg.

- I Mauretanien gick växellådan sönder och det tog flera dagar att hitta en ny. Den nya gick sönder i Marocko och jag fick vänta i sju dagar på den som tog mig hit.

- Tre mil från Paris gick ett tändstift sönder, men en vänlig fransman hjälpte mig och jag fick tälta i hans trädgård.

Yahaya Suberu fruktade att få problem i dyra Europa. 1000 liter bensin tär på reskassan.

- Jag körde 18 till 20 timmar om dagen bara för att snabbt komma till Borlänge.

- Den går i 120, jag körde om både Saabar och Volvobilar och många gjorde tummen upp genom fönstret.

Lyckan fullkomligt lyser ur de mörka ögonen.

- Alla olika människor och språk, vegetationen som skiftade från savann till öken till skog.

- Men det mest fantastiska var att köra den här bilen. Alla poliser, alla människor längs vägen ville prata om den. "Ska du köra ända till Sverige i den här"?

24 dygn och nära 1200 mil bjuder på en del att minnas, de olika väderförhållandena ej att förglömma.

Det värsta inträffade i Mauretanien.

- Regn? Nej du, då hade jag varit glad. Jag körde i öknen och det blev en helt fruktansvärd sandstorm.

Han öppnar motorhuven, det är sand precis överallt.

- Mauretaniskt väder, terrible!

Ändå skulle han köra ända till Asien på stört, om någon bara bekostade kalaset.

- I love driving!

Men då det bär av hemåt igen, i mitten på augusti, sker det med flyg.

- Jobbet väntar, men jag hoppas att jag kan skeppa hem bilen, den har varit ett väldigt bra sällskap...

- I have totally fallen in love.

Fakta: Yahaya Alpha Suberu

Ålder: 32 år.

Familj: Mamma, pappa, tre systrar och tre bröder. Vi syskon är ett helt basketlag, med två avbytare!

Bor: I Ghanas huvudstad Accra.

Yrke: Filmare och universitetslärare i film.

Intressen: Köra bil, träffa människor och filma, med dessa tre saker är jag världens lyckligaste man.

Mer läsning

Annons