Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ge de unga chans att stanna

Annons

Svar till Peter Hultqvist:

Efter våra 16 år i kommunen har vi lärt oss att i Borlänge är man oerhört principfast i kommunala frågor. Därför förstod vi att det bara var att förbereda flytt redan i mars, när Kerstin Rahm första gången avslog vår ansökan om att betala Catrins skolpeng.

Det går ingen nöd på oss eftersom hyresvärdar, arbetsgivare och Catrins blivande lärare samt handbollsklubb varit oerhört måna om att få oss att flytta och känna oss välkomna.

Eskilstuna vill gärna ha oss som skattebetalare i de 25 år som vi har kvar till pension. Dessutom ska vår son snart ut på arbetsmarknaden, så de är tacksamma att även få honom som skattebetalare.

Så flytten oroar oss inte, även om vi självklart helst vill bo kvar i Borlänge.

Däremot så blir jag förskräckt över de siffror som kommit fram genom den här diskussionen. Samtidigt som en massa kändisar ska ringa runt för att locka nya skattebetalare till länet så reflekterar man inte över det alarmerande i att 200 elever söker alternativa utbildningar utom länet varje år.

200 innebär att drygt 30 procent av eleverna är så missnöjda med de gymnasieprogram som Borlänge och Dalarna erbjuder att man känner sig tvingad att lämna släkt och kompisar för en meningsfull gymnasieutbildning.

Borde man då inte i arbetet med att behålla och locka skattebetalare till Dalarna reagera på varför den siffran är så hög och ställa sig frågorna:

l Vad är det för utbildningar ungdomarna efterfrågar, som vi inte kan erbjuda dem?

l Hur gör vi för att behålla våra ungdomar under studietiden, utan att behöva tvinga dem kvar genom att vägra betala skolpeng?

l Av vilka anledningar väljer så många elever att läsa på olika frigymnasium?

l Vad kan vi på gymnasienivå erbjuda för att locka hit Stockholmare, som har ett enormt utbud av utbildningsalternativ?

l Hur ser studieupplägget ut på de idrottsgymnasier som så många söker till i nuläget?

l Vad gör man för att göra kommunen mer studieattraktiv?

l Har man inte uppmärksammat att kommuner utvecklat specialprogram utifrån elevernas intressen, på grund av konkurrensen från fler frigymnasium?

Jag brukar skryta om att Borlänge är framåt och nytänkande, speciellt vad det gäller möjligheter på högstadienivå att söka profilklasser och kunna kombinera sina specialintressen med studier.

Dessutom satsar man på högskolan som skapat många idrottsrelaterade utbildningar. Varför är man då inte lika framåt när det gäller gymnasieskolan?

Jag tror att det bara är en tidsfråga innan en friskola startar ett idrottsprogram och då tvingas kommunerna betala skolpengen för deras elever.

Visserligen får man då behålla skattebetalare, men den kommunala skolan urholkas.

Det känns som ett stort glapp mellan högstadiet och högskolan, när så många som 200 gymnasiesökande är missnöjda med utbudet och upplägget.

Av erfarenhet förstår vi vikten av att tillmötesgå Catrins gymnasieval. Vår son som läst på naturbruksgymnasiet i Älvdalen med inriktning skog och jakt, har kunnat kombinera sina intressen med studier och varit studiemotiverad hela gymnasietiden, med bra betyg som följd.

Jag vet att någon form av handbollsinriktning är på gång i Borlänge nästa år, men för vår del är det ett år för sent.

Därför vill vi nu tacka för våra 16 år i kommunen och hoppas att man snart förstår skolformernas betydelse för att locka ungdomar att stanna och nya invånare att flytta hit.

Jag vill avsluta hela den här diskussionen med att citera mig själv från en insändare när vi för sex år sedan stred för profilklassernas fortlevnad:

"Skolan måste hänga med i samhällets förändringstakt och vi måste ge våra ungdomar möjlighet att påverka sin skolsituation. Studietiden är 12 år i nuläget. Eftersom arbetsmarknaden kräver eftergymnasial utbildning så måste det vara skolans uppgift att hitta medel för att bibehålla motivationen för skolan.

Vi vuxna väljer våra yrken. Trivs vi inte på jobbet så blir vi lågpresterande, negativa och får stressrelaterade sjukdomar.

Varför skulle våra ungdomar fungera annorlunda?"

LILL SUNDBERG-WARG.

Mer läsning

Annons