Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gärna debatt, men med rätt förutsättningar

Annons

De som yttrat sig över domen har mestadels det gemensamt att de inte varit med på rättegången och uppenbarligen inte heller läst tingsrättens dom.

Senast har Peter Hultqvist, kommunstyrelsens ordförande i Borlänge, skrivit en debattartikel i ämnet där han framför kritiska synpunkter. Hultqvist var med sista dagen av den tre dagar långa rättegången, men inte heller han verkar ha tagit del av tingsrättens resonemang i domen.

Han skriver att domstolen borde "för allmänheten mer ordentligt förklara" sitt ställningstagande. Jag vill nog påstå att tingsrättens dom, som omfattar 25 sidor och som är offentlig, innehåller en sådan ordentlig förklaring som Hultqvist efterlyser.

Jag har den största förståelse för att många människor känner sig upprörda och frustrerade över att det inte varit

möjligt att fullständigt klarlägga hur det gick till när Jonas Johannesson avled.

Jag kan också begripa kraven på att någon ska ställas till svars för det som hänt. Men det är också oerhört viktigt för vårt rättssamhälle att människors upprördhet över våldet i Borlänge inte leder till att man sänker de krav på bevisning som lagen ställer upp för att någon ska kunna dömas för ett brott.

Peter Hultqvist ställer frågan om det är rimligt med fyra års fängelse för ett människoliv. Det är naturligtvis omöjligt att ge ett enkelt svar på den frågan.

Om det i rättegången hade bevisats att den åtalade mannen hade gjort sig skyldig till mord, så hade det förstås varit orimligt med fyra års fängelse, eftersom straffet för mord är fängelse i tio år eller på livstid. Men nu räckte inte bevisningen för att den tilltalade skulle kunna dömas för mord.

Rättsläkaren omvittnade vid rättegången att Jonas Johannesson avled som en följd av skador i huvudet. Dessa skallskador uppkom först och främst när han, efter att ha fått ett knytnävsslag i ansiktet, föll baklänges och slog bakhuvudet i gatan. Skallskador uppkom också som följd av de sparkar mot huvudet som utdelades när Johannesson låg på gatan.

Trots att mycket folk fanns på plats har ingen i rättegången kunnat peka ut den åtalade som den som slog ner eller sparkade Jonas Johannesson.

Tvärtom talar flera omständigheter för att den åtalade ägnade sig åt Johannessons kamrat medan Johannesson blev nedslagen och sparkad.

Peter Hultqvist har fel när han beskriver det som ett "faktum" att Johannesson sparkats ihjäl av "personer" som struntade i konsekvenserna av sina handlingar.

Den ende som i rättegången berättat om sparkarna - nämligen Johannessons kamrat - har sagt att det var en enda person som sparkade. Och, som sagt, ingen har kunnat säga att det var den åtalade som utdelade sparkarna.

Det har inte heller kommit fram något som tyder på att den åtalade och hans kamrat gått till angrepp med en gemensam avsikt att döda Jonas Johannesson.

Eftersom det alltså inte har kunnat bevisas i rättegången att den åtalade avsiktligt medverkat till Jonas Johannessons död, har tingsrätten inte dömt honom för mord. Däremot har han dömts till fyra års fängelse för att ha:

r misshandlat Johannessons kamrat

r grovt misshandlat Johannesson själv genom att ta ett jämfotahopp på dennes bröstkorg när han döende låg på gatan (något som enligt rättsläkaren inte har medverkat till att döden inträdde)

r stött sin kamrat i dennes misshandel av Johannesson genom sin del i förföljandet, genom sin närvaro på platsen och genom sitt agerande mot Johannessons kamrat.

Den omständigheten att den åtalade tidigare gjort sig skyldig till allvarlig våldsbrottslighet har inverkat i skärpande riktning när tingsrätten bestämt straffets längd.

I debatten om domen har flera upprörts av att den åtalade inte velat lämna ut namnet på sin kamrat.

Men den som är åtalad för ett brott har över huvud taget ingen skyldighet att medverka till utredningen. Detta är något som gäller inte bara i Sverige utan även i övriga jämförbara stater.

Det har sagts i debatten att den åtalade skulle ha ett högre straff för att han inte avslöjar sin kamrats namn. Men det finns inget stöd i lagen för att man skulle få väga in sådana faktorer vid straffmätningen.

LARS EKLYCKE

Mer läsning

Annons