Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Gammalt folk ska äta gott och ha roligt"

Annons

Inger Grudin behärskar konsten att både i ord och ton fånga lyssnarens intresse, till och med för sådant som lyssnaren inte trodde sig vara intresserad av, exempelvis genom att placera musiken i ett tidssammanhang. Ackompanjerat av någon "trudelutt" från Grudinska samlingen, bestående av historiska klaver från 1600-, 1700- och 1800-tal.

Instrumenten har på senare år fått byta bostadsort, först från Stockholm till Vika i Mora, där Inger har sina rötter och sedan till Malung, där hela samlingen nu samsas med Inger i Malungsgården, ett stort och i sig sevärt trähus från 1895.

Här kan åtta personer spela samtidigt på var sitt klaver utan att störa varandra och här bedrivs kursverksamhet. Här finns också kansliet för föreningen Svenska Klaverets Vänner, som värnar om svenskt klaverbygge och klaverrepertoar genom tiderna.

Inger Grudin var först i Sverige med att introducera klavikordet och hammarklaveret som konsertinstrument och har under lång tid ägnat sig åt att låta dessa klinga inför publik. Hon har turnerat i Norden och USA, spelat in ett antal lp- och cd-skivor och gjort många inspelningar för radio och tv. Åren 1956-1970 bodde och verkade hon i Tyskland och studerade bland annat för Hans Leygraf.

- Nu när jag blir 70 har jag insett att jag en vacker dag inte längre orkar springa i de höga trapporna eller promenera 25 meter var gång jag har glömt glasögonen någonstans. Samtidigt ser jag att både huset och klaveren håller i 100 år till och kan användas av många människor, till mycken glädje och gamman. Därför skulle jag vilja göra alltsammans till en stiftelse, både hus, klaver, noter, böcker och fonogram, berättar Inger Grudin.

Hon söker nu en regelrätt partner, som vill vara stiftare tillsammans med henne.

- Det bör vara en person som känner för gamla hus, det som jag känner för gamla klaver, och som tycker att det skulle vara roligt att ägna sig åt byggnadsvård, funderar Inger.

Min tanke är att man ska kunna komma till Malung, inkvartera sig i mitt hus och spela på alla klaveren, till egen vederkvickelse och till gemensamt nöje, säger Inger.

Hon bjuder på kaffe ute på husets punschveranda och det känns som om tiden står still fast timmarna går. I den mer än hundra år gamla miljön med alla klaveren, varav en del är 200 år gamla, sitter Inger och pratar om framtiden, den som ingen av oss vet något om.

Inger vet i alla fall hur hon skulle vilja att den blir.

- Gammalt folk ska äta gott och ha roligt! säger hon och skrattar sitt klingande skratt mellan tuggorna på morotskakan och wienerlängden, "då blir de inte så lätt sjuka".

Hon har till och med gjort ett konvolut över framtiden, som hon stegade iväg till kommunhuset i Malung och berättade om, tillsammans med sin stiftelseidé.

- När jag flyttade hit som pensionär var mina kunskaper om Malung noll och förväntningarna därefter, men jag har blivit å det angenämaste besviken! När jag sedan hörde att kommunen hade problem med 172 tomma lägenheter lade jag fram följande förslag:

- Bjud in nyblivna pensionärer att komma till Malung för att bosätta sig i de tomma lägenheterna och locka med något alldeles nytt i en ny tid, säger Inger.

Inger Grudins idé är att alla pensionärer som kommer till Malung, och alla som redan finns där, bildar en stor pool i vilken alla samlade kunskaper och färdigheter läggs.

- Ur poolen hämtar vi sedan idéer och stoff till allsköns aktiviteter och sammankomster. Var och en bidrar med sina kunskaper och sin tid och kraft till det gemensamma.

- Ett nutida och längre pensionärsliv innehåller flera stadier av åldrande och till slut behöver vi naturligtvis alla vård och hjälp. Detta genererar i sin tur en marknad för diverse smärre praktiska tjänster av olika slag med plats för många småföretag, möjlighet till medicinsk forskning i geriatrik, punktvis tillgång till tjänster från pensionärerna, till exempel i form av kortare vikariat som lärare och läkare.

Inger Grudin har haft musiken som livsinnehåll och yrke hela livet.

- Jag känner stor tacksamhet mot tidigare generationer som har kämpat hårt för att vi skulle få ett bra samhälle att leva i. Den generation som jag själv tillhör är nog den mest bortskämda i hela världen någonsin, säger Inger Grudin.

BERIT OLARS

Mer läsning

Annons