Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gammal kärlek rostar aldrig

Annons

En hårresande upptäckt för en höjdrädd reporter och minst lika höjdrädd fotograf. Men lyckan att få vara med och ringmärka Fågelmyraparets ungar uppväger allt den här kvällen.

Meningen var nämligen att vi skulle få vara med redan i fjol, efter att ha återförenat makarna en solig novemberdag året innan. Men tydligen blev hanen så lycklig när honan äntligen kom hem att de redan i mars satte fyra ungar till världen.

-Vi blev fullständigt tagna på sängen, och när vi kom hit med ringarna hade ungarna redan flugit ut, berättar Lars-Erik Nilsson från Tunabygdens Fågelklubb.

Det är han som i 17 år följt det strävsamma uvparet i Fågelmyra och fågelbokfört de 40 flygfärdiga ungar de fött upp och skickat ut i länet. 34 av dem har han varit med och ringmärkt, bara sex ungar har han missat varav de fyra "kärleksbarnen" från i fjol.

-Hon är ingen vanlig uvhona utan en riktig praktmamma, och frågan är om någon vildlevande uvhona i landet slår henne, funderar Lars-Erik.

Fågelmyrahonan är nämligen fyllda 19 år och mor till 40 välartade ungar. Dessutom är hon fortfarande fullt produktiv och det strävsamma paret är faktiskt ett av de få frilevande uvpar som häckat i Dalarna på senare år.

Väl uppe på klippavsatsen tar Lars-Erik ensam de sista hisnande stegen över den smala passagen som leder rakt in i boet. Därifrån hissar han upp ungarna en efter en och låter oss fullfölja ringmärkningen.

94A03098 och 94A03099 är de unika nummer "trollungarna" får runt var sitt ben, och som för all framtid talar om vilka indivder de är. Fötterna med sina sylvassa klor är oproportionellt stora redan nu, och det är ingen risk att ringen ska trilla av fast den är gjord för en vuxen fågel.

Mamma uv sågs lyfta från klipphyllan och lämna boet redan innan vi kom upp. Det enda som nu hörs är hennes dova upprepade hoande en bit bort. Men hon gör inga utfall mot oss utan verkar ta vårt korta besök med ro.

- Det tycks nästan som om hon vant sig vid att ungarna ska ringmärkas och bara väntar på att vi ska lämna boet efter utfört uppdrag, konstaterar Lars-Erik.

De gamla uvarna här är jättepopulära och har med åren blivit Fågelmyras stolthet. De tillhör stället och bevakas precis som anläggningen även nattetid av bilburna vakter.

Därför utbröt panik bland personalen när uvhonan hittades nästan livlös på marken en augusti- dag för snart två år sedan. Tack vare deras snabba ingripande och akuthjälp på Falu Djursjukhus klarade hon dock natten.

Då berguven är kronans vilt gällde det sedan att hitta en godkänd anläggning, och med polisens hjälp transporterades den magra, kraftlösa och vingliga fågeln till Järvzoo i Järvsö dagen därpå.

-Det var så vi fick veta att honans ålder, då hon är ringmärkt med koden X1958 och alltså uppfödd i länet och släppt som ungfågel i Bäsna den 13 september 1987, minns Lars-Erik.

Hon var alltså 17 år redan då, och vad som drabbat henne kunde aldrig fastställas. Klart stod dock att hon var undernärd och vägde bara knappt två kilo mot det dubbla som är normalt.

Redan samma dag påbörjades därför tvångsmatning med möss doppade i druvsockerlösning. Hon svarade förvånansvärt bra på det och hade efter en knapp vecka ökat nästan ett halvt kilo i vikt.

Tillfrisknandet fortsatte och två månader senare kunde uvhonan skrivas ut från Järvzoo. Polisen saknade då resurser för hemtransporten, och det var så det kom sig att tidningens utsända fick det eftertraktade tillståndet att föra hem henne till Fågelmyra och hennes väntande make där.

En härlig upplevelse då hennes örontofsar signalerade glädjen över att vara hemma, när hon kände igen det entoniga larmet från anläggningen som sedan 1990 varit hennes hem. Strax efteråt tog hon det första vingslaget mot friheten och sågs snart sitta på sin alldeles egen gren i sin alldeles egen tall.

Och sedan dess har hon och maken alltså hunnit dra upp sex ungar, varav årets nu är ringmärkta och lär börja flygträna i augusti. Återstår bara att önska dem lycka till och hoppas de har vett att se upp i trafiken och akta sig för strömförande ledningar som utgör den största faran för berguvar.

PIA PERSSON

Mer läsning

Annons