Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gamla Folkan blir 100 år i höst

Annons

Det här är en ängslig kåk. Den har varit van att leva med ett ständigt hot om rivning hängande över sig och än i dag finns det många som klår sig i skallen och undrar hur i jeskade bôttn den överlevde 1960-talet då grävskoporna raserade stora delar av stan och den ständigt aktuella slagdängan var Shakta vi gå genom stan ...

Gamla Folkan var under ett antal år den mest omdiskuterade kåken i stan.

Bara den gredelina kåken på Mossplan var ett samtalsunderlag av samma dignitet.

På 80-talet gick det knappast ett sammanträde hos det vaxkabinett som stundtals benämndes kommunfullmäktige utan att det käftades om kåkstackarn.

Skulle den verkligen få stå kvar.

Det finns folk som på fullaste allvar menar att det bara är ett exempel på extrem beslutsvånda som gjort att den står kvar 100 år efter invigningen.

En tid ville popmusikanterna ha den. Esteterna vid Högbergsskolan ville ha den. Folkdanslaget lärde folk valsa, hamba, schotta och polka här.

Pensionärsföreningen, kommunisterna, syndikalisterna, korporationsledare, musikkårer, tidningsbud, frisörer, tvättinrättare, porträttfotografer, persienntillverkare, teaterarbetare, bokstugedrivare, kolaförsäljare,mobiltelefonförsäljare och omsorgsstyrande kutade ut och in som hyresgäster.

Kåken var ju bevars rivningshotad och en latent ängslan fanns inspikad i träpanelen.

I dag verkar det som om den värsta ängsligheten om framtiden har lagt sig.

Åtminstone var det länge sen jag hörde någon tala om rivning. Möjligen beror det på nedsatt hörsel hos en som är nästan jämngammal med kåken.

I augusti - 13 augusti om man ska vara petnoga - är det precis ett sekel sedan kåken invigdes.

Det lär ha varit pampigt värre. Karl-Erik Forsslund skrev om tilldragelsen i sin bok Dalarna i Bild 1923.

Själv hade han skrivit prologen, en tidstypisk storsvensk drapa på 18 (!) verser, full av djupa brösttoner och storsvenska formuleringar enligt tidens mode.

Det var musik av Bruksmusiken och Gnistan samt av Stockholmskonstnärerna Axel Runnqvist och Märta Olson, sång av Fejan Forsslund och ingenjör Wigert samt manskör, Forsslunds ändlösa prolog lästes och kompisen Gustaf Ankarcrona slet sig motvilligt (?) från bygderna vid Siljan och förgyllde tillställningen med invigningstal.

C.A.R Lundkvist bidrog med Folkets hus' historia inför fullsatt hus, berättar Forsslund.

Sittfläsket lär ha fått ett ordentligt test vid denna helafton.

Anna Lindhagen, en av tidens mera betydelsefulla kvinnliga skribenter, fanns på plats och rapporterade storögt:

- Att ett samhälle på ej fullt 2 000 personer kunna bestå sig med detta präktiga Folkets hus beror på att nykterhets- och fackföreningsfolket varit nog praktiska att bygga sig ett hus gemensamt.

Hon tillägger också om Ankarcronas högtidstal att det var "fosterländskt och utan chouvinism. Ett sådant tal kunna senteras även av arbetarklassen, det märktes därpå att efter talet sjöngs Du gamla du fria med en sådan kläm som om det varit Arbetets söner eller Internationalen".

- Ja, nog var gamla Folkets hus av den sort att det kunde betecknas som ett dåtida skrytbygge.

- Här var det inte frågan om några halvmesyrer. 500 sittplatser fanns tillgängliga. Det kan jämföras med att nya Folkan, invigd hösten 1958, hade 518 och vid det laget hade invånarantalet passerat 2 000 ganska duktigt.

I dag är Gamla Folkan inte någon ledbruten åldring.

I varje fall inte om man ser till aktiviteter.

Här "bor" Ludvika Minicirkus där Ola och Barbro Nordström trimmat åtskilliga hundratal ungdomar i cirkuskonst.

Det talas om ett par hundra blivande cirkuskonstnärer i träning jubileumsåret och en lika lång kö av trånande trapets- och andra artister.

Gamla Folkan mår bra. Tänk om dessa väggar kunna tala.

Karl-Erik Forsslund, Sam Samson, Charles orkester, Rialto, Lilla Kapellet, 2 Apollos, Lill Buchard-Thelm och hennes balettelever, Rulle Salomonsson och hans revykompisar.

Här har grunden till äktenskap och skilsmässor lagts, Eddie Constantine har slagit folk på näbben på söndagsbion och Gert Swärd haft totalkoll på verksamheten.

Visst minns ni Gert, hädangångne FH-veteranen som bodde mitt emot nuvarande släktforskarlokalen en trappa upp.

Han var ett inventarium under detta tak.

Det finns veteraner som hävdar att man först lät Gert sätta sig på tomten mellan Karlavägen och Engelbrektsgatan och att man sedan byggde kåken runt Gert.

Det är nog en skröna.

Å andra sidan skulle inte kåken ha blivit 100 utan en och annan skröna.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons