Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Galafeber som kan reta gallfeber

Annons

Galafebern grasserar, den är faktiskt ganska hög nu. Veckorna efter årsskiftet ska av tradition varje bransch med självaktning rosa sig själv och prisa sina egna. Helst med en tv-kamera på plats, förstås.

I måndags var det Idrottsgalan.

I kväll är det P3 Guld med stora delar av den svenska musikeliten.

Om en dryg vecka är det filmens folk som ska dela ut sina fula men eftertraktade guldbaggar,

Som om detta inte skulle både räcka och bli över fördrev jag själv några nattliga timmar efter idrottsgalan med att se Hollywood prisa film och inte minst tv i sin ännu mer traditionella Golden Globe-gala.

Det var visst nummer 63 i ordningen. Och en på sitt sätt sällsam och tankeväckande upplevelse.

Jag har i min enfald och med blott Oscarsfesten som riktmärke trott att USA kan det här med att göra bra tv av alla galor bättre än alla andra.

Så fel det går att ha när man tror utan att veta.

Mina något sömniga intryck av Golden Globe skapade definitivt ingen galafeber, retade möjligen gallfeber.

Statyetter lämnades över på löpande band, pliktskyldiga platta tacktal kändes lika uppfriskande som bingoutrop. Tätheten mellan och längden på de amerikanska reklamavbrotten är frustrerande för en från dylikt väl skyddad svensk tv-tittare.

I jämförelse var faktiskt den svenska Idrottsgalan ett litet mästerverk i tv-underhållning. Även om den inte var någon mästerlig tv- underhållning.

Det är dessa galor väldigt sällan, nästan aldrig.

Fast jag måste erkänna att Idrottsgalan årgång 2006 faktiskt var bättre än de flesta av de sex tidigare. I jämförelse är exempelvis Fotbollsgalan rena kalkonen. Tyvärr.

Men fortfarande finns skönhetsfläckarna som hindrar galan från att bil riktigt bra.

Alla sketcher och mellanspel håller inte Robert Gustavssons Tony-klass, om vi säger så.

Om de mest mediokra mellanspelen togs bort, tempot vässades en aning utan att därför bli stressigt skulle galan kunna bantas med de 30-60 minuter som skulle innebära omedelbar kvalitetshöjning.

Ge den tiden åt lite mingel och vimmel och kändis-tv i stället.

Tv-tittarna tycks i alla fall älska att se våra främsta sportstjärnor i smoking och aftonklänning. De 2,4 miljoner som såg måndagens gala är avsevärt fler än de som vanligtvis ser samma människor i deras tävlingsdräkter.

Att Idrottsgalan slog knock på alla andra program i måndags kväll, inte minst treans och fyrans stora vårsatsningar, var naturligtvis fullständigt enligt alla kalkyler.

Till bilden hör att fyran för säkerhets skull hade "bonusvisat" (vad det nu betyder) Commander in chief både lördag och söndag.

Geena Davies belönades för övrigt med en Golden Globe för sin huvudroll i serien.

Men Lost fick, liksom Desperate Housewives de tyngsta prisen som bästa serier.

Apropå tv-serier: I onsdags kväll visade Canal plus första avsnittet av Rome, HBO:s och BBC:s 100 miljoner dollar-satsning.

Trots de slantar som satsats, främst för att bygga upp ett antika Rom i den italienska filmstaden Cinecittà är jag inte jätteimponerad efter premiärtitten.

Men första delen av en serie gör inte sällan ett lätt

rörigt intryck.

HANS DAHL

Mer läsning

Annons