Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gå från utredning till handling

Annons

Regeringen säger att man ska tillsätta en utredning som ska belysa utvecklingen av våra fyra stora rovdjur. Återigen ska man alltså tillsätta en utredning. Det finns massor med utredningar runt rovvilt. Utredningar som redan kostat enorma summor. Titta bara på de anslag som Naturvårdsverkets rovdjursenhet och Grimsö forskningsstation får årligen. För mig är beskedet om en ny utredning bara ett sätt att fördröja beslutet om en ändring av jaktförordningens paragraf 28.

År 2001 hade vi i Enviken stora problem med närgångna björnar. Anders Wiklund och jag bjöd då in till en debattkväll i Marnäs bystuga. Mötesgäst var Anders Bjärvall, dåvarande chefen för Naturvårdsverkets rovdjursenhet. Inbjudna var fäbodbrukare, biodlare, jägare, Naturskyddsföreningar, veterinärer och representanter för byföreningar.

Mötet anordnades för att människor skulle få komma till tals. Viktigt för oss var att bjuda in från alla grupperingar. Vi fick en mycket sansad och saklig debatt. Några år har gått sedan dess. Tidningarnas insändarsidor har nästintill dagligen haft någon insändare som berört rovdjurspolitiken.

Nu har vi ändock fått en acceptens för björn i våra marker. En orsak är att det nu är tillåtet att skjuta björn under en begränsad jaktsäsong. Naturvårdverket har fastställt antalet som får skjutas och det är nu jägarnas uppgift att förvalta björnstammen. Precis som man förvaltar annat vilt i våra skogar.

Jag anser att tillåta jakt på varg skulle få samma inverkan.

Man skriver från regeringshåll att man vill inleda försök med lokalt inflytande. Men hur detta ska ske skriver man inget om.

Det är nu tjänstemännen på Naturvårdsverket som fattar beslut gällande våra rovdjur. Ett steg i rätt riktning är förslaget att ge länsstyrelsen större inflytande i dessa frågor.

Beslut som berör människors vardag måste ligga så lokalt som möjligt. Det är centerpartiets grundfilosofi. Om människor ska uppleva en verklig möjlighet att påverka, bör frågan hanteras i ett folkvalt forum. Det forum som är mest lämpligt är Region Dalarna. Där sitter folkvalda politiker från Dalarnas kommuner. Låt den styrelsen fatta besluta om vilken rovdjurspolitik vi ska ha i Dalarna.

Centerpartiet har oförtrutet under många år fört fram dessa frågor. Frågor som så starkt berör landsbygdens befolkning.

Vi gläds nu åt att övriga oppositionspolitiker sällat sig till oss i vår syn. Och äntligen har lokala s-politiker lyckat påverka sitt parti så pass att socialdemokraterna lyft frågan på partikongressen.

Jag hoppas att regeringen menar allvar med att se över rovdjurspolitiken och att debattartikeln inte bara är ett utspel inför nästa års val.

AGNETA ÄNGSÅS
Agneta Ängsås (c) är ledamot av länsstyrelsens viltvårdsnämnd.


När riksdagen öppnade i september sa statsministern att "Sverige ska ha en ansvarsfull rovdjurspolitik, väl förankrad i hela befolkningen. Konflikterna kring rovdjurspolitiken måste minska".

Från regeringshåll och Ann-Christin Nykvist jordbruksminister, samt miljöminister Lena Sommestad, kommer idéer om hur detta ska gå till. En av dem går ut på att "formerna för samverkan måste förbättras och det lokala och regionala inflytandet utökas."

Det är förstås en strålande idé, men kom igen nu! Den här åtgärden tas upp som om den vore ny. Redan i "Den nya sammanhållna rovdjurspolitiken" som riksdagen antog år 2000, skulle regionala rovdjursgrupper bildas i varje län där stora rovdjur finns. Men vad blev det faktiska resultatet? En avsikt var väl att få till stånd ett lokalt inflytande?

Att gå ett steg vidare, och stärka det lokala inflytandet är en utmärkt idé, men denna gång vill vi se konkreta och snabba åtgärder, inga halvmesyrer. Besluten ska fattas utifrån en diskussion med dem som lever bland stora rovdjur i vardagen.

Jag får ofta besvara kritiska uttalanden om regeringens och statsmakternas brist på förståelse för landsbygdens folk. Synen på våra rovdjur lyfts fram som exempel. Byarörelsen är en bred och stor organisation, och i våra led finns naturligtvis många uppfattningar om den förda rovdjurspolitiken. Det är naturligt att åsikterna varierar. Det viktigaste är att det lokala inflytandet ska öka.

Besluten ska i demokratisk anda vara väl förankrade i de områden där rovdjur finns. Bara med befolkningens sympati för en balanserad rovdjursförvaltning kan Sverige nå långsiktighet i synen på våra rovdjursstammar.


ÅKE EDIN
Åke Edin är ordförande i folkrörelserådet Hela Sverige ska leva.

AGNETA ÄNGSÅS

Mer läsning

Annons