Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fundia förbättrade vinsten

Annons

Årtusendet började med en förlust på 62 miljoner samtidigt som åtgärdsprogrammet fullföljdes.

I fjol gick Fundia med vinst, 147 miljoner varav 53 kom från fonderade pengar från en tio år gammal skattetvist som Fundia vann. Första halvåret i år gick Fundia med 80 miljoner i vinst.

- 2002 blev vårt hittills bästa operativa år, säger vd Kimmo Väkiparta som är förhindrad att ge en exakt siffra:

- Men jag kan säga att nivån är av samma storleksordning som vinsten 2001 med den skillnaden att vi inte har någon engångspost.

Tolkar man dessa uttalanden så har Fundia Special Bar AB gjort en vinst på 150 miljoner. Nu blir det 2,4 procent i vinstbonus på lönen:

- Så i dag kan jag bekräfta att NLT:s tidigare uppgifter var korrekta men innan jag lovar pengarna definitivt ska ägaren först bekräfta bonusen, säger Väkiparta:

- Det känns rättvist att ägarna ger lite extra när det går bra, säger Kimmo Väkiparta och tillägger att bonusen är helt medarbetarnas förtjänst. Utan de extainsatser de gjort för att höja produktiviteten och sälja mer än budget så hade det inte blivit en krona.

Nu blir det närmare 6 000 kronor för en som tjänar 20 000 i månaden.

Kimmo Väkiparta berättar att det i dag är helt andra tongångar än när han kom till Smedjebacken för ett par år sedan. Då var det dystert, nedskärningar och mungipor som hängde nedåt.

- Då slogs vi för överlevnaden. Nu kan vi läsa att Jernkontoret uttalar att vi är det lönsammaste stålföretaget i Sverige. Nu är det roligt, säger Väkiparta.

Det var ett program med flera åtgärder under 1990-talet som ledde till vändningen. Fundia övergav volymerna och satsade på en mångfald av lönsamma produkter, bantade personalstyrkan och förbättrade produktionen.

- 1998 var kapaciteten i mediumvalsverket 33 ton i timmen, nu är vi uppe i 44 ton per timme. Vi har arbetat långsiktigt. I stålbranschen kan man inte ligga i hängmattan och vänta på resultaten.

Fast allt är inte uppåt.

Elpriset är ett orosmoln. Fundia vill ha ett elpris på mellan 15 och 20 öre kilowattimmen.

- Vi ligger ju i världens utkant. Lågt elpris gör att vi kan konkurrera med dem som har närmare till marknaden. Vi säljer hälften i Norden och den andra halvan i Tyskland, England, Frankrike och Benelux. Längre bort är knappast lönsamt med tanke på transportkostnaderna. 30 öre, ja då kommer svenska basindustrier en efter en på tio år sikt att söka sig till andra länder, säger Väkiparta som förlitar sig på att sunt förnuft till slut ska få svenska politiker att tänka om och se till att det byggs nya kraftverk.

Ett annat orosmoln är skrotpriset som också bara ökar:

- Det är som NLT skrivit. Det är en enorm tillväxt i Asien. Vi konkurrerar med stålverk i Turkiet och Kina om skrotråvaran och det driver upp priserna, berättar Väkiparta.

Väkiparta tror inte att lågkostnadsproducenter i Kina och Indien ännu på många år kommer att hota den europeiska stålindustrin...

- Tillväxten i Asien beror på att de är fullt upptagna med att bygga ut sin egen infrastruktur. Så om så skulle ske i en framtid så bedömer jag att vi har lång tid på oss att agera.

När NLT ställer frågan om det var ett klokt beslut att flytta tillverkningen av armeringsjärn från Smedjebacken till Mo i Rana så avslöjar Kimmo Väkipartas kroppsspråk vad han anser om detta beslut. Ur hans mun kommer det mer diplomatiska svaret:

- Beslutet var fattat innan jag kom till Smedjebacken. Jag har inte grävt i historien.

NLT ber Väkiparta att tipsa Morgårdshammar om något de borde utveckla som Fundia skulle önska sig?

- De har duktiga på Morgårn och gör ett bra arbete redan nu. Vi köper en hel del varje år från Morgårn. Nej, någon ny produkt som jag kan tipsa om kommer jag inte på. Men det vore bra om de kunde minska sina kostnader så att deras priser går ned, säger Väkiparta som ger Morgårn en del av äran att tonnaget i valsverket ökats.

I Norge debatteras kvicksilverutsläppen från systerföretaget i Mo i Rana. Väkiparta påminner om att hans stålverk bara släpper ut 24 kilo och att det rör sig om helt andra tal i Norge...

- Så jag ser inget hot från nya miljökrav. De har fyra år på sig i Mo i Rana och för vår del så tror jag att det finns tillräckligt med svenskt förnuft för att man inte ska hota Fundia med ökade miljöpålagor, säger Väkiparta.

Hemma i Fnland nära Väkipartas födelsestad Salo i Koverhar så plågas Fundias trådbolag, Fundia Wire, av dålig lönsamhet:

- De har inte kommit så långt i sitt förbättringsprogram som oss. De har det också tuffare med priset på marknaden än vi. Två av våra konkurrenter i Danmark och England försvann men på trådsidan är de kvar.

Från tid till annan spekuleras det om en ny stor strukturaffär i Norden. Det oroar inte Kimmo Väkiparta:

- Även om jag visste något så skulle jag inte kunna svara. Sköter vi oss så här bra lokalt så är det den bästa försäkringen: Så vi går en hyfsat säker framtid tillmötes här i Smedjebacken, bedömer Fundiachefen.

När han kom till Smedjebacken var det lönsamhetsproblemen som dominerade. En direkt konsekvens av personalneddragningen blev att Fundia förgubbades.

- Det blir så. Visserligen förtidspensionerades en del så vi har få som närmar sig pensionsåldern. Men samtidigt fungerar lagen om anställningsskydd så att yngre med kort anställningstid också försvinner. Nu har vi en medelålder strax över 50 år.

- Jag är själv 37 år och tillhör de fem procent yngsta medarbetarna i Smedjebacken. Det som är bra med så hög medelålder är att vi har en medarbetarstab med mycket stor erfarenhet.

- Men det förstår var och en att vi får problem om 10 år om vi inte gör någonting. När jag kom så var det de dagsaktuella problemen jag fick ta i tu med, nu har vi bättre framförhållning så vi sitter sedan en längre tid i diskussioner om hur vi ska möta detta, berättar Kimmo Väkiparta som är styrelseledamot i arbetsmarknadsprojektet Samarkand som Fundia, ABB, landstinget, Spendrups, kommunen och en rad andra deltar i.

- Att få in yngre arbetskraft är en stor utmaning. Samarkand gör ett kanonjobb.

- Den höga medelåldern gör också att vi tillsammans med företagshälsovården inlett ett förebyggande arbete.

- Jag tycker att det är viktigt att man har hälsan kvar när man går i pension, berättar Kimmo Väkiparta och när han får frågan om jobbet är lika roligt i dag som det till synes hårda arbetet var på Smedjebackskonstnären Johan Albäcks tid (hela Fundiakontoret är fyllt med arbetarmålarens bilder) säger han:

- Roligt? Nu sitter nästan var och en vid en dator, då arbetade man med kroppen.

- Det var nog sämre på på hans tid. Den relativa lönenivån var nog lägre, arbetsdagarna längre, miljön och rättigheterna sämre. Fast det fanns nog ett kamratskap som var annorlunda även om livet i stålindustrin förr var tufft.

- Men jag tror att andan i Fundia i dag är bättre. Det måste vara roligt att känna att man jobbar på ett lönsamt företag.

- Jag tror att det kommer att bli bonus också 2003. Det vi fick 2002 byggde helt på våra egna förbättringar, utan dem så hade det blivit noll. Jag tror på den nya Fundiaandan, säger Kimmo Väkiparta.

BO JOFFER

Mer läsning

Annons