Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fundera, känn efter och välj själv!

Annons

En människas tro formuleras i en viss kultur och ett visst sammanhang, enskilt och i grupp, och har som funktion att hjälpa människan att leva sitt liv. Att hon genom sin tro ska känna stöd och tolkning för sina livsupplevelser. Att människan ska känna någon slags begriplighet, mening och mönster i tillvaron.

Hon behöver också oftast något slags språk eller uttryckssätt att formulera sina erfarenheter av det som är större än henne själv. Och att detta större ska kännas mer som hjälp, mindre som hot. Att det större ska få tolkas som något som kan stödja och bära henne i livet.

Vore vi födda någon annanstans i världen skulle vi förmodligen tillhöra någon av de andra världsreligionerna. Vi kanske skulle vara hinduer eller muslimer. Nu är de flesta av oss döpta och tillhör någon kristen församling. Vi tillhör den kristna tron och traditionen.

Ändå kan vår tro te sig mycket olika. Det ser vi inte minst när det gäller församlingen i Knutby. Även om det skedda går utöver det mesta så skönjer vi något viktigt. Nämligen vad som kan ske när system blir alltför slutna och där ledare får för mycket makt (och som i det här fallet påstås vara given från Gud).

Jag tror på den enskildes självständighet. Jag tror inte vi vare sig behöver eller ska ha några mellanhänder i vår relation till det gudomliga. Varje människa är myndig inför Gud och är själv kapabel att finna, lyssna och med eget ansvar följa sin egen väg i livet utifrån sin erfarenhet av det gudomliga.

Hur ser vår tro och livsåskådning ut? Hur ser den ut för oss, var och en? Ger den oss möjlighet att leva vårt liv i någorlunda tillit och trygghet i samspel med andra?

Eller bygger vår tro upp hotbilder inom oss och utanför oss som vi behöver fly eller motstå? Känner vi behov av att kapsla in oss i slutna sällskap och system för att slippa angrepp från det ena eller andra hållet?

Delar vår tro upp tillvaron i ont och gott, svart och vitt? Eller ger den oss mod att möta vårt eget och andras mörker för att där finna djup och viktig erfarenhet ur livet? Är vår tro utifrån kategorierna himmel och helvete?

Tror vi att det kan finnas en himmel möjlig att njuta av när det samtidigt finns ett helvete där någon plågas och lider? (Det skulle i så fall likna de rådande tillstånd vi lever under här på jorden.)

Är vår tro oss till hjälp eller stjälp?

Jag tror att Gud önskar oss det bästa. Det skulle kunna innebära att vi kunde få bejaka en tro och livsinställning som varken hotar, skrämmer, dömer, tvingar eller kräver underkastelse.

Utan som istället innebär tillit, självständighet, frihet, trygghet att njuta, utrymme för egen tanke och reflektion, plats och uppmuntran för växt, mognad och eget ansvar. Här gäller som alltid: Fundera, känn efter och välj själv!

Inga-Lill Örnerfors Modin

präst i Svenska Kyrkan i Hedemora

Mer läsning

Annons