Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fullt i Mora tingshus när vargskytten stod åtalad

Annons

Anders har erkänt att han sköt vargen. Han var hundförare och gick med sin jämthund i trakten av Norr Kväksels fäbodar den aktuella dagen. Rätten fick ta del av en videorekonstruktion från skott-platsen. Anders berättar att hunden sprungit före honom då han fick höra den vråla och skrika.

- Det lät som ett hundslagsmål, så jag trodde att den andre hundförarens hund kommit dit.

Anders sprang fram och då fick han se sin hund ligga på rygg med en varg över sig.

- Jag skrek och slog i armen. Vargen tittade på mig men fortsatte sedan anfallet på hunden.

- Jag såg inget annat val än att skjuta.

Anders sköt två skott mot vargen.

Obduktionen av vargen visade att den inte hade några skador orsakade av hunden, den hade inga hundhår i munnen. Anders hund hade heller inga skador som visade att den angripits av varg.

- Så här i efterhand, vad tror du det beror på att hunden inte blev skadad, frågade Katarina Lindström och Anders svarade att det kanske berodde på att hunden är vek och inte stridslysten.

- Han är en försiktig general.

Katarina undrade om Anders skulle ha skjutit om det varit en jaktkamrats hund som anfallit hans hund istället för vargen.

- Ja, om min hund varit hotad till livet, svarade Anders.

Tobias Gustavsson från Hällefors hördes som expert på hundars och vargars beteende. Tobias ifrågasatte Anders Toms förklaring till vad som hänt. Han menade att om vargen varit aggressiv skulle den ha bitit ihjäl hunden på en gång. Om vargen bara varit ute för att leka skulle den ha sprungit undan då Anders närmade sig.

- Jag är skeptisk till Anders redogörelse eftersom hunden inte har några skador, sa Tobias i en intervju efter sitt vittnesmål.

Hur det än gått till så vittnade två jaktkamrater till Anders om hur de hört "hundslagsmålet", Anders skrik och skott.

- Jag sitter där, luften är klar och fin, allt är stilla, det börjar bli tråkigt, berättade Margita Lång-ström som jagar i samma lag som Anders.

- Det utbröt ett väldigt liv i skogen. Jag antog att det var jakthundar som kommit ihop och börjat slåss. Anders skriker och skriker igen och så kommer ett skott. Det blev alldeles tyst och så kom ett till skott.

Håkan Johansson, en annan hundexpert, ansåg att vargen uppträtt aggressivt och att Anders veka hund underkastat sig. Att det inte gick illa för Anders hund i det här fallet kunde bero på att vargtiken var gammal och försvagad av bland annat trikiner i muskulaturen, menade Håkan Johansson.

Just detta med trikinerna och en del andra krämpor på vargen tog försvarsadvokaten Bernt LIndqust upp som ett argument för att det var rätt av Anders att skjuta vargen.

- Vargtiken hade snart dött i alla fall, av djurskyddskäl var det rätt att avliva henne, hävdade han.

Bernt Lindquist höll en lång plädering där han relaterade till förarbeten och utskottskrivelser samt utslag i Högsta domstolen. Han hänvisade till att Naturvårdsverket nyligen tillåtit att ett alfapar fick skjutas och de vargarna var betydligt värdefullare än den gamla vargtik som Anders sköt.

- Anders Toms hade ingen annan möjlighet att lösa problemet än att skjuta vargen och han hade rätt att skjuta den, därför ska han frikännas, förklarade Lindquist.

Katarina Lindström ansåg att det inte var nödvändigt för Anders Toms att skjuta vargen.

- Han kunde ha skjutit i luften, han kunde gått närmare och kanske daskat till vargen med böss-kolven, menade hon.

Katarina hänvisade till paragraf 28 i jaktförordningen som fastslår att ett angripet djur ska vara skadat eller dödat innan någon får rätt att skjuta den angripande vargen.

Om vargen stod över hunden kunde Anders Toms naturligtvis tro att hunden var skadad men Katarina menade att han inte visat att det förelåg en sådan villfarelse eftersom han två gånger sagt att han "misstänkte" att hunden var skadad. Hon menade att Anders kunnat undgå straff om han inte kunnat besinna sig i den här situationen, men hon ansåg att han som en erfaren jägare hade större mentala kvalifikationer än folk i allmänhet och att han hade mental beredskap för att hunden skulle kunna bli överfallen av en varg.

Katarina Lindström förklarade att det var omöjligt för henne att motbevisa Anders Toms berättelse, även om den inte stämde riktigt utifrån skottskadorna på vargen.

- Eftersom det inte finns några skador på hunden, finns det egentligen inget annat än Anders berättelse som talar för att vargen och hunden varit ihop. Därför visar den här rättegången på nödvändigheten av paragraf 28 som kräver att det ska gå att visa att hunden skadats av vargen, sa Katarina Lindström som tyckte att om rätten finner att det varit en nödsituation kan villkorlig dom och samhällstjänst vara ett lämpligt straff.

Domen meddelas den 18 april.

För Anders Toms har det varit en tung tid sedan han sköt vargen.

- Jag har tappat geisten och jaktlusten, men nu känns det som en lättnad, sa Anders som räknar med att bli frikänd.

JAN NORBERG

Mer läsning

Annons