Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Friskolan ur en elevs perspektiv

Annons

Jag har med intresse följt debatten om friskolor. Jag har själv varit elev på Falu frigymnasium, där jag tog studenten förra året.

På Falu fri hade alla elever stora möjligheter att påverka sin egen situation. Vi kunde själva planera våra kurser utifrån kursmålen från skolverket och vi fick under eget ansvar studera hemma istället för i skolan. Även vår egen tid var alltså viktig.

Många som läser vidare upplever högskolan som svår på grund av de nya högre kraven, men kanske framför allt den disciplin som krävs för att klara de självständiga studierna.

Efter min tid på Falu fri känner jag mig väl förberedd för vidare studier i och med upplägget skolan har. Det var svårt i början att anpassa sig till det nya systemet men det var mödan värt.

För mig är de kommunala gymnasieskolorna mer en fortsättning av grundskolan där man spinner vidare på samma tråkiga upplägg och det är inte konstigt att elever får en chock när de kommer till universitetet. Är inte gymnasieskolans uppgift att förbereda eleverna för vidare studier?

Annelie Särnblad skriver att det är bättre att prioritera den kommunala skolan, "som är en skola öppen för alla" och att "många upplever en stark segregering i och med friskolor".

Är inte friskolan öppen för alla? Vem som helst är välkommen att söka till Falu fri och skolan hade när jag gick där en salig blandning av elever med olika bakgrunder; invandrare, människor med delade politiska åsikter, personer från olika samhällsklasser.

Jag tar illa vid mig när någon klankar ner och drar alla friskolor över en kam. I stället för att hacka på en mycket bra skola där eleverna trivs bör Särnblad ägna sin energi åt de kommunala skolorna.

Där finns mycket att lösa. Tänk på att friskolor startas av lärare och ledning med gediget intresset för att skapa något bra.

SARA OLSSON

Mer läsning

Annons