Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från playboy till statsman

Annons

Som personlighetstyp har Bush framstått som i bästa fall småtrevlig men knappast som imponerande. Själv karaktäriserade han sig som den roligare presidentkandidaten. Men hur? Åtskilliga grodor hoppade ur hans mun i valkampanjen, till stor massmedial förtjusning. Han medgav att han haft, men övervunnit, vissa alkoholproblem. Senaste tilldragelsen med kakan i galen strupe torde knappast jäva bilden av en aningen tafflig person. Bush valkampanj gick knackigt och det var pinsamt länge oklart om han eller Al Gore vunnit valet. En oenig högsta domstol fällde utslaget efter jämviktsvalet.

Inrikespolitiskt var en av hans första åtgärder att dra in bidragen till sjukvårdsinrättningar, som utförde aborter. En uppenbar gentjänst åt de kristna högergrupper som stött hans valkampanj. Detta retade många. Den nye presidenten beskylldes för att leva med föråldrade hotbilder från kalla krigets dagar, då han ifrågasatte Kyotoavtalet och ville rusta upp robotförsvaret.

Kritiken mot honom växte oavbrutet både inom och utom USA. Inte ens den amerikanska högern var riktigt nöjd, då han tenderade att stärka den federala makten, vilket av hävd anses antirepublikanskt.

Den 11 september ändrade allt. Bush agerade beslutsamt, systematiskt och inledningsvis militärt återhållsamt. En stabil internationell allians mot terrorismen byggdes upp varvid eljest notoriska USA-fiender som Castro och Khaddaffi till världens förvåning uttalade sitt moraliska stöd för saken. Viktigast var emellertid att muslimska regimer - framförallt det nyss talibanvänliga Pakistan samt den palestinske presidenten Arafat - ställde sig på USA:s sida.

Utrikesministern - tidigare överbefälhavaren - Colin Power visade sig vara en verklig klippa i sammanhanget. Den afghanska kampanjen blev militärt framgångsrik, när den väl kom i gång och norra alliansen kunde med amerikanskt flygunderstöd förvånansvärt snabbt erövra Kabul.

Bush var klok nog att praktisera ett övergripande ledarskap och inte förlora sig i detaljer, för vilket företrädaren Clinton hade viss fallenhet.

För närvarande åtnjuter Bush mycket stort förtroende hos amerikanska folket och oppositionen visar åtminstone temporärt en låg profil.

Att yttre hot medför uppslutning kring statsöverhuvudet är ingenting nytt. Så länge utrikespolitiken dessutom förefaller framgångsrik stärks naturligtvis opinionssiffrorna ytterligare.

Hittills har Bush bestått provet högt över förväntan. Det finns tyvärr en trist tradition - inte minst hos svenska kommentatorer - att omedelbart odugligförklara republikanska inflyttare i Vita Huset innan dessa överhuvudtaget hunnit börja regera. Så var det för George W Bush. Och så var det för Ronald Reagan. Med fisförnämt intellektuellt förakt avfärdades Reagan som "avdankad B-skådis".

Denne filmcowboy hade dock oförsyntheten att vinna kalla kriget.

Mer läsning

Annons