Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från ett sjunkande skepp till ett annat

Annons

Ett stort hot mot vår försörjning är att den svenska debatten har svårt att klara mer än ett problem åt gången. Energifrågan är komplex vilket gör att vi riskerar att hoppa från en sjunkande båt till en annan. Nu har man glömt kärnkraftens risker och fokuserar på problemet med global temperaturhöjning.

Fortfarande, 18 år efter Tjernobyl, föds två procent av barnen i området med genetiska defekter och sköldkörtelcancer är 100 gånger vanligare än före olyckan. Att kärnkraft skulle vara en lösning på fossilfrågan är ett missförstånd. Om det beror på okunskap eller ovilja att förstå problemet vet jag inte.

Först måste vi ha klart för oss att energistatistik bygger på handel. En stor del av jordens befolkning använder djurspillning och andra lokala energislag som inte syns i någon statistik.

Tillväxt i fattiga länder gör att dessa människor i snabb takt gör anspråk på en del av det kommersiella energiutbudet. Det är en betydelsefull felkälla i prognoserna.

Fossil energi står i dag för cirka 74 procent av världens kommersiella energitillförsel. Kärnkraften står för fyra procent. Oljan beräknas räcka i högst 40 år, fossilgasen i cirka 60 år och kol i cirka 200 år.

Eftersom det handlar om ändliga resurser så kommer självklart priserna att stiga i takt med att reserverna krymper. Men även kärnkraften bygger på en ändlig råvara, uran.

Enligt officiella beräkningar anses råvaran räcka för 260 års fortsatt drift på nuvarande nivå. De som förespråkar en utbyggd kärnkraft påstår att nya reaktorer har en drifttid på 60 år. Det betyder att en utbyggnad till 15 procent av vår energiförsörjning via kärnkraft leder till att råvaran tar slut före de nya reaktorernas livslängd.

Slutsatsen måste bli att kärnkraft aldrig kan bli mer än en mycket marginell företeelse samt att de som förordar en utbyggnad inte kan vara säkra på att det är den tekniska livstiden som avgör hur länge en ny reaktor kan producera.

Sveriges energiproblem handlar på kort sikt mest om brist på sunt förnuft. I ett lite längre perspektiv, över tio år, kommer även vi att få känningar av den globala energibristen.

Sverige har som enda land i världen valt att använda el på det sämsta tänkbara sättet, till bostadsuppvärmning. Eftersom el måste produceras och distribueras i samma stund som det nyttjas blir systemet sårbart och extremt dyrt. Allt detta har vi gjort enbart för att legitimera onödig kärnkraft.

Det är bara de förnyelsebara energikällorna som på sikt kan klara vårt behov av energi. Det är hög tid att börja investera i framtiden. Därför är varje krona som satsas på ändlig energiteknik en bortkastad krona.

JAN LINDHOLM

Mer läsning

Annons