Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Först i ölkön för en tia

Annons

Berit Selkman står välsminkad i svart hatt vid ingången. Hon spelar den tysk-österrikiska Millie Stoffer.

- Millie Stoffer bodde på andra sidan, de vi spelar har funnits i verkligheten och bodde här i bygden, säger hon innan hon skyndar iväg för att förbereda sig inför bygdespelet.

Borden på gårdsplanen utanför hotellet är dukade. Vita pappersdukar, vitt porslin och glas fyllda med orangea ringblommor och lila lupiner. Några besökare har redan satt sig ner.

Det luktar fuktigt gräs. Solen bländar när den speglar sig i sjön. I slänten sitter en flicka med rutig klänning, rutigt förkläde och svarta knytkängor. Det är Michelle Nordin Hansson, snart tio år. Hon är med i bygdespelet för andra året.

- Jag är en liten flicka som går runt och sjunger. Det är roligt att vara med, jag tycker om att sjunga. Förra året gick jag runt och sålde karameller, då var jag Karamell Ninas assistent, säger Michelle och pekar på Karamell Nina som sitter vid ett av borden.

Orkestern har sjungit klart om Rönnedal och det blir väldigt tyst.

"Ska vi ta den i C", frågar en i orkestern tyst.

"Ja, C", svarar en annan, och stämmer upp i nästa låt.

Borden fylls på, kön är kortare och nästan alla stolar är fyllda med förväntansfulla människor.

Margareta Karlsson från Nyhammar har precis satt sig, hon är här med maken Erik och med föräldrarna Gunhild och Ragnar Axelsson.

- Det är första gången vi är här, min man jobbar utomlands och nu ville vi göra någonting lite extra när han är hemma, säger Margareta.

Nu verkar publiken ha kommit på plats. De äter sina trekantiga smörgåsar som ligger på tallrikarna. En del slukar den i två tuggor, andra tuggar långsamt.

"Rosa jag äääääälskar diiiiig", avslutar orkestern och gästernas applåderna byts ut mot sorl efter ett tag. Vid ett bord berättar någon ett skämt och ett högt skratt utbryter.

Michelle sitter kvar i slänten. Hon ser lite spänd ut men säger att hon inte är nervös alls.

- Förra året spöregnade det, då fick vi vara där inne, säger hon och pekar.

- Då var det mer folk än det brukar vara så det blev jättetrångt. Det var svårt att sälja karameller.

Plötsligt hörs någon vråla.

- Plusken kommer, plusken kommer. Orden sprider sig mellan de utstationerade skådespelarna och Västansjö-Plusken, Sven-Olof Strömberg, dyker upp.

Sedan samlas alla på scenen. Det tar ett tag att urskilja personer i de svarta skuggorna i motljuset.

De sjunger, "Grangärde gästabud, kvällen är här".

Efter sången kliver flygcharmören Ragnar Nåhem upp på scen och berättar om allt som är till salu under kvällen.

- Liderliga fruntimmer, karameller, tangokurs och köplatser till öltältet.

Kön mot öltältet växer, flycharmören frågar om någon vill köpa köplats.

- Ja, svarar en person och betalar tio kronor för att få flytta fem steg närmare öltappen.

Det är dags för förrätt. De som är hungrigast får gå först i kön.

Sedan avlöser sketcher, musik, sång och rätter varandra i ett rasande tempo.

En full Tun Jan-Erik tas omhand av två liderliga fruntimmer och sätts vid ett bord. Fräcka skämt klaras av. Personer dyker upp och försvinner.

Allt medan publiken äter, dricker, skrattar och har det gott i solen som snart ligger under Bysjöns täcke.

JOHANNA LUNDIN

Mer läsning

Annons