Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förbjud kärlek på allmän plats

Annons

Där jag är, är de. De vimlar på stan, hånglar på bussen och sitter i
varje vrå i biosalongen. Och nu nalkas alla hjärtans dag, och de blir
inte direkt mer osynliga. Självklart är det de lyckliga paren jag
talar om. Jag undrar, när kommer lagen "förbud mot kärlek på allmän
plats"?

I varje skyltfönster skymtar hjärtan, små nallar, kort och gud vet
allt. Allt för att konsumenterna ska shoppa ihjäl sig inför varje
"ny" högtid. Börjar det inte bli lite mycket nu? Hellowin och alla
hjärtans dag. Om lusten att klä ut sig till spöke, eller överösa sin
käresta med hjärtan är så stor, varför gör vi det då inte oftare? Att
få en bukett med rosor varje vecka, låter inte det mer mänskligt?
Som singel bör man kanske inte räkna med så mycket av varken rosor
eller hjärtan, och frågan är ju vad som är bäst.
Fri som en fågel eller fången i en bur? Eller jag kanske borde
formulera om det; bortglömd, ensam och övergiven. Eller älskad, nära
och uppskattad. Vem drömmer inte om att hålla någon i handen eller
att inte behöva somna ensam? Det finns självklart fördelar med att
både vara singel och att ha ett förhållande. Men något säger mig att
vi hamnade här på jorden av en anledning - att föröka oss! Och än så
länge så är ju det väldigt svårt att göra ensam.
Men hur lätt är det egentligen att hitta drömprinsen/ drömprinsessan?
Man raggar på krogen, chattar på nätet och spanar på stan. Kanske man
borde lyda ett klokt råd - han/hon dyker upp när man minst anar det.
Men vem orkar vänta på det tillfället? För övrigt verkar det aldrig
komma. Så medan jag väntar på den rätte och avundas alla lyckliga par
kan jag ju glädja mig med att jag kan göra vad jag vill, när jag
vill. Det gör inget om jag råkar fyllehångla på krogen, ingen bryr
sig om jag inte vaknar i min egen säng. Tar jag min väska och slänger
mig på ett tåg, har ingen med det att göra. Jag kan umgås med mina
vänner dygnet runt och känslan att de blir bortglömda finns inte.
Ingen rycker av mig täcket eller snor min kudde. Jag rättar mig efter
mig själv och mina behov.
Man är bara ung en gång, det gäller att passa på.

HANNAH RISANDER

Mer läsning

Annons