Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förarbetet viktigare än själva festen

Annons

Längtan, förväntan och noggranna förberedelser enligt gammal tradition är det som bär kulturarvet vidare. Ja, det är till och med viktigare och mer betydelsefullt för många än det man förbereder sig inför för det går ju ganska snabbt över.

Så är det med julafton där förberedelserna börjar i adventstid och så är det med midsommarafton, denna glada dag och trolska kväll och natt då ju allt kan hända.

Så kände alla de män, kvinnor och barn som samlades på Gammelgården på midsommaraftonens morgon. De möttes av kärror med björklöv och ett hav av daggfräscha blommor som Svärdsjö ridklubbs medlemmar plockat. Allt detta skulle förvandlas till lövade portar och den allra grannaste midsommarstång som tänkas kunde.

Men det var inte bara att gå åstad utan allt skulle göras som det alltid gjorts så länge någon kan minnas. Ja det var nästan som en rit.

Maria Wahlström var en av dem som höll i arbetet men hon hade det inte särskilt jobbigt.

- De flesta vet vad de ska göra, de har varit med länge, säger hon.

Bland veteranerna fanns Margareta Hedman och Inga-Lisa Lundgren. Margareta hade varit med sedan barnsben och Inga-Lisa sedan 1973. De båda hade specialiserat sig på att björkslinga stången.

- Det är det här som är midsommar, säger Margareta som bara missat jobbet ett år.

I små grupper på gräsmattan satt kvinnor och unga flickor och band buketter till kransarna. Och att färdigställa dem var rena hantverket. Det har alltid bara varit tre sorters blommor i dem, hundkex, smörblom, och midsommarblomster, och alltid lika många blomkuddar.

- Tre gånger tre ska det vara i varje krans. Det är noga. Jag fick lära mig det av några gamla tanter när jag var ung och jag har gjort det när nu i en 25, 30 år, säger Marianne Norberg som nu lär upp barnbarnet Mikaela i kransbindningskonsten.

Det vackra som alla inblandade åstadkom kunde tyckas vara belöning nog. Men det lekamliga fick också sitt. Och bara att ordna kaffe med vidunderligt gott doppa till alla frivilliga som jobbade var en hel apparat. För den basade Gunnel Murmester och hon kunde sin sak.

- Jag har väl hållit på i minst 25 år med det här, säger hon.

Och överallt på Gammelgården syntes hembygdsföreningens ordförande Inga Murmester ila runt för att kolla och rätta till.

- Det är nervigt det här. Här ger alla järnet i hopp om en fin kväll. Det är så mycket som står på spel, sade hon och sneglade ängsligt upp mot molniga skyar.

Men det gick vägen. Regnet höll sig i stort sett på avstånd på kvällen när alla kom för att få sin dos av traditionellt midsommarfirande.

KATARINA RUDBECK

Mer läsning

Annons