Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Föraktet för både lärare och kunskap

Annons

Man får ett intryck av att det råder ett allmänt lärarförakt i samhället och att en del människor verkar tro att vi lärare är de som blev över, de som inte lyckades skaffa ett yrke i den så kallade verkligheten, någon sorts kvarsittare som inte är bra på något särskilt, mångsysslande stofiler som inskränkt håller på med samma saker år efter år.

I själva verket är lärare en ovanligt bildad och intellektuell yrkesgrupp som konfronteras och håller sig à jour med samhällsfrågor mer än många andra. Flertalet av oss har även andra yrkeserfarenheter och långa akademiska utbildningar bakom oss. Men kanske hänger lärarföraktet ihop med den pågående kunskapsrelativiseringen i samhället i övrigt, då man i en missriktad populism uttrycker att alla erfarenheter är lika värdefulla och att det inte är något särskilt med en akademisk utbildning?

Tyvärr bekräftades ovanstående fråga på nästa föreläsning på framtidsmässan. Tillsammans med några välartade elever slog jag mig ner och började med stor förväntan lyssna på vad två journalister samt en journaliststuderande hade att säga om sina yrken. Det som presenterades var föga uppmuntrande för en flitig och ambitiös elev som vill göra sitt bästa eller för en lärare som försöker motivera eleverna till att anstränga sig i skolan. I stället för att sätta ett värde på kunskaper man får med sig från skolan, fick man här höra att det inte spelade någon roll vad man hade för betyg i svenska på gymnasiet, ja, rent av om man inte kunde stava. Man passade även på att raljera över svenskfröknar, som kanske tycker att man skriver bra uppsatser, men det blir man ingen journalist av.

Hur ska man kunna motivera elever att göra sitt bästa, då hela vårt samhällsystem uppmuntrar till lättja och allting relativiseras och då allt är lika bra? Om vi på allvar vill ha en uppvärdering av kunskap och lyfta den svenska skolans kvalité behövs ett tydligt klargörande från högre ort att allt ingalunda är lika bra. Problemet är att människovärde ofta förväxlas med kunskaps- och prestationsvärde. Alla människor är självklart lika mycket värda. Alla erfarenheter är däremot inte det. Det bör anses vara mer meriterande att ha en universitetsutbildning än att ha erfarenhet från att hänga i baren, bättre att ha MVG än G. Att förespegla någon något annat är falskt, populistiskt och ett slag i ansiktet på de som faktiskt anstränger sig i skolan.

IVONA BLOMQVIST IVONA BLOMQVIST ÄR GYMNASIELÄRARE. HON HAR EN JUR KAND-EXAMEN SAMT LÄRARUTBILDNING I SVENSKA OCH SAMHÄLLSKUNSKAP. HON BOR I LEKSAND OCH ÄR POLITISKT OBEROENDE.

Mer läsning

Annons