Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För gammal utbildning gör tjänstemän till syndabockar

Annons

Samhällsproblemen har accelererat i en takt utan motstycke i historien och vi som ska möta dem har blivit allt färre och allt sämre rustade.

Barnpsykiatrin står lika illa rustad i dag som vid 1900-talets början. Det är ju självklart att man inte förmår möta nutidens problem på den nivån.

När ska vi inom offentlig sektor sluta vara lojala och låtsas att vi har redskapen och kunskapen för att lösa problemen? Varför går inte fler ut och erkänner hur illa det är?

Varför måste människor ur offentlig sektor ha papperspåse över huvudet för att ens våga delta i en demonstration?

Vi som arbetar inom offentlig sektor har i många fall en trettio år gammal utbildning. Jag har haft förmånen att läsa modern kurslitteratur genom en nära bekant och jag ser då att det vi lärde oss på sjuttiotalet till stor del är förkastat och i vissa fall helt kontraproduktivt.

Inom psykologin växer den kognitiva beteendeterapin fram och visar sig vara den enda effektiva inom många behandlingsfält. Ändå är det en minoritet av psykologerna som får tillgång till denna kunskap.

Det förekommer att psykologer inom skolan använder 1955 års WISC-test när de testar barn med skolsvårigheter, vilket naturligtvis har en mycket låg validitet för 2000-talets barn.

Men en psykolog med sjuttiotalsutbildning har i många fall inte fått utbildning i det uppgraderade testet från nittiotalet.

Vi har en ny problematik att möta när det gäller människors beteendestörningar. Det har till exempel visat sig att en onormalt stor grupp födda på sjuttiotalet i rättspsykiatriska utredningar visat sig vara personlighetsstörda.

Barnpsykiatrin står inför en växande problematik med pojkar med stora beteendeproblem av utagerande, aggressiv art, en ny snabbt växande grupp som man inte vet hur man ska hantera.

Vi är noga med att anställa människor med rätt yrkesutbildning inom offentlig sektor. Vi borde vara lika noga med att uppdatera dessa personers utbildning. Det behövs också naturligtvis forskning.

Men det viktigaste är ju att de nya rön och resultat som finns når oss på fältet. Kontinuerlig vidareutbildning borde vara en självklarhet. Själv har jag arbetat som socionom sedan 1975.

Nittiofem procent av den nya kunskap jag tillägnat mig efter min examen har jag fått läsa in på eget initiativ och på egen bekostnad.

Det är dags att få upp ögonen för detta problem och sluta utse syndabockar i form av utpekade poliser, socialarbetare, psykologer etcetera.

Det finns bara en syndabock och det är de som varit ansvariga för denna utveckling. Politiker och ansvariga beslutsfattare. Låt dem ta sitt omedelbara ansvar! Och se till att det blir en ändring i framtiden.

KERSTIN BENGTSSON-NORÉN

Mer läsning

Annons