Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Folk vågar inte fråga"

Annons

Caroline, och en vän, hade precis flyttat in i lägenheten i Hammarby Sjöstad, i Stockholm. Det var en tisdag i september och hon skulle gå ut med soporna. Hon mötte två män som frågade om hon kunde hjälpa dem få igång bilen, men när hon hjälpte till överfölls hon, våldtogs, hotades och slängdes ut på en parkering. Männen sa att de skulle döda både henne och hennes hund om hon ringde polisen.

-De måste ha sett mig tidigare eftersom de visste att jag hade hund. Jag blev livrädd, säger Caroline, som inte tror att hon själv skulle ha anmält våldtäkten.

När hon inte kom tillbaka ringde hennes vän på mobilen, när hon hörde hur förstörd Caroline lät ringde hon polisen. Tillsammans hittade de Caroline.

-Jag berättade ingenting om vad som hänt, de förstod ändå, säger Caroline, som bara ville hem, duscha, vara ifred.

-I dag är jag glad att det blev anmält, säger hon.

Tidningarna rapporterade om våldtäkten, och efter några dagar började det ringa på dörren hemma hos Caroline.

-Först trodde jag att det var någon som hade gått fel, men sedan insåg jag att det inte var så, säger hon.

Polisen spanade från lägenheten, men då slutade det ringa på, för att börja igen när de gått.

-Jag var helt förstörd, säger Caroline, som inte klarade av att stanna i Stockholm utan flyttade upp till Sälen med en vän.

-Jag ville fly och trodde att det skulle bli jättekul, men sedan satt jag där, ensam i en stuga i skogen och tyckte synd om mig själv, säger Caroline.

-Jag insåg att ingen skulle hjälpa mig och att jag fick lov att ta tag i mig själv.

Under den här tiden var det många praktiska saker som inte fungerade, Caroline klarade inte av att betala sina räkningar som gick till inkasso.

-Från att fungera helt normalt ena dagen gick jag till att helt plötsligt inte kunna sköta mig själv, och jag var för stolt för att be om hjälp, säger Caroline, som håller på att starta ett forum på internet för våldtäktsoffer.

-Det ska vara ett forum för offer och anhöriga där man kan få kontakt med andra i samma sits, men även få hjälp av kompetent personal, säger Caroline, som hoppas att det, i framtiden, ska gå att få hjälp med praktiska saker där.

-Det var något som jag saknade jättemycket.

Samtidigt håller hon på att starta en fond, som ska finansiera hemsidan, och försöker få ut vita bandet i butiker. Hon håller också föreläsningar och har hittat ett förlag som ska ge ut hennes dagbok från tiden efter våldtäkten. Alla pengar hon får in ska gå till hemsidan. Hon har lagt ner mycket pengar, och mycket arbete, själv.

-Det är så mycket jobb som jag inte hade tänkt mig. Det var nog tur att jag inte visste det innan jag började, säger Caroline, som hoppas att hon ska få in tillräckligt mycket pengar för att kunna hålla igång forumet.

-Det är svårt att få folk att jobba ideellt, men jag tycker verkligen att det här borde finnas, säger Caroline, som tror att en viktig del är att folk kan få vara anonyma.

-Våldtäkt är fortfarande så tabubelagt. Det är många som aldrig berättar att de blivit våldtagna, säger Caroline.

I april valde hon att berätta om sina upplevelser i medierna, hon gick ut med namn och bild, i bland annat Aftonbladet.

-Först var jag jätterädd att alltid ses som den våldtagna. Men jag kommer alltid att bära det här med mig och jag mår bättre av att vara hundra procent ärlig. Jag tror att det är nyttigt med namn och bild, när man blottar sig på det sättet blir man verklig. Folk får se människan bakom.

Själv är hon glad att hon gick ut i medierna och har inte märkt av några negativa reaktioner.

-Men jag är inte beroende av att bli omtyckt längre, det rör mig inte i ryggen om någon tycker att det är knäppt.

I och med att hon själv gått ut och berättat om våldtäkten har hon märkt att folk vågar fråga mer.

-Det är det värsta, att folk inte vågar fråga, vi måste släppa tabustämpeln och prata. Prata, prata, prata, det hjälper.

Hon tycker att det är viktigt att våldtäkt blir mindre skuldbelagt.

-När man blir rånad ligger all skuld hos gärningsmannen, säger Caroline, som själv hade en annan bild av våldtäkt innan hon själv utsattes.

-Man tänker ju att det händer aldrig mig. Att man kan skydda sig. Men det var en vanlig tisdag, jag var inte berusad och jag hade joggingbyxor på mig.

Att hon synts i medierna har gjort att hon kontaktats av andra tjejer i samma situation. Tillsammans har de startat en månadsgrupp där de träffas och pratar.

-Det har hjälpt mig mycket att prata om det och det är ett jätte-stöd, att få bolla tankar och idéer med tjejer som förstår.

De pratar om allt möjligt, inte bara om övergreppen. Om intresset finns skulle Caroline gärna starta en grupp i Dalarna också. Sedan några månader tillbaka bor hon i Mora. Hon kom hit för att ta körkort och blev kvar.

-Jag gick omkring på stan och kände mig lycklig, så jag ringde till mamma och sa att jag skulle flytta till Mora. Hon tyckte inte jag var riktigt klok, men hon vet att jag brukar vara impulsiv, säger Caroline, som redan känner sig hemma.

-Jag trivs jättebra.

Caroline har fortfarande dagar när allting är svårt, men hon känner att det har hjälpt henne mycket att prata och att skriva.

-Det pendlar från dag till dag, i efterhand är det intressant att se stegen. Vad som var jobbigt och vad som var mindre jobbigt. När jag hade accepterat händelsen kände jag att jag ville dela med mig till andra tjejer, säger Caroline.

I höst ska hon föreläsa på Fryshuset.

-Det känns bra, att nå ut till tjejer, och killar.

Hon har märkt att hon får mycket frågor när hon föreläser.

-När folk vet att jag vill prata om det vågar de fråga mer och det är bra, säger Caroline, som tycker att det går att hitta någonting gott i det som hänt henne.

-Jag är inte glad att detta hände mig, men jag är glad att någonting hände mig, säger Caroline.

-Jag var så ytlig innan, det var viktigt var man bodde, vad man hade på sig. Våldtäkten gjorde att jag stannade upp och insåg vad som verkligen är viktigt.

Hon vill med sin bok, sina föreläsningar och sitt forum hjälpa andra att hitta vägen tillbaka.

-Man måste välja att inte fortsätta vara ett offer, det är bara du själv som gör dig till offer.

SOFIA HOLMSTRÖM

Mer läsning

Annons