Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flygande planer hos Siemens i Östansbo

Annons

En av världens mest avancerade maskinverkstäder för fräsning finns i Ludvika, i dag ägd av Siemens Demag Delaval Industrial Turbomachinery AB.

- Det hade jag ingen aning om när jag kom hit, berättar platschefen Conny Fridlund som kom till turbinskovelfabriken från ABB i Ludvika.

- Här fräser vi de tuffaste materialen, rostfritt och ännu hårdare material, berättar Fridlund.

Toleranserna är enormt fina, det räcker med att dörrarna är öppna för att en turbinskovel inte ska klara de snäva toleranserna på plus minus tre hundradels millimeter över hela ytan.

Det är så känslig tillverkning att maskinerna måste värmas upp innan skiftet kan börja och på de känsligaste processerna så måste maskindelar bytas redan efter tio procent av normal driftstid.

- Det vi gör kan närmast liknas vid att bearbeta de hårdaste materialen ungefär som "smör".

- Det här är Ludvikaverkstadens finess, vi tillverkar de svåraste turbinskovlarna, tuffare skovlar än vad som General Electric, Alstom och Siemens har i sina turbiner. Vi i Sverige ska inte hålla på med simpel teknik, ska vi konkurrera med lågprisländer så ska det vara med avancerade produkter, anser Fridlund.

Siemens köpte fabriken i fjol. Personalen på verkstaden gillar sin nya ägare. Mest för att de har ordning på sina finanser. Förre ägaren Alstom är näst intill bankrutt och det beror på just turbinskovlar.

- I en gasturbin så blir det oerhört hett på den varma sidan, långt över 1 000 grader. Vi köper in liknande specialgjutna skovlar i en nickellegering som är så hård att den bearbetas med diamant och EDM-teknik, en teknik som kan liknas vid en omvänd svets där man tar bort material, förklarar Fridlund.

- I Alstoms stora gasturbin sitter något större turbinskovlar och de smälter i hettan. Därför har Alstom tvingats att byta ut skovlarna efter ett antal timmar och det kostar dem massor i garantipengar, berättar Conny Fridlund.

De skovlar som Siemens bearbetar i Ludvika kan kosta upp till 40 000 kronor styck och det går åt ett 60-tal skovlar per skovelvarv. De skovlar som smälter för Alstom kostar mer än det dubbla styck och det sitter flera rader med skovlar i en turbin.

- Så de tre leverantörerna av sådana skovlar har massor med jobb.

Finspång har i fjol sålt rekordbra. Men i Ludvika har verkstaden trimmats in så bra att produktiviteten ökat med 20 procent i fjol. Det är inte bara bra, fabriken har ledig kapacitet som också kan uttryckas i det hotfulla ordet övertalighet.

- Med Siemens ser det ut att komma större volymer men vi behöver ännu mer. Vi tittar nu utanför Siemens. Vi tillverkar ju en produkt som också används i flygmotorer, berättar Conny Fridlund.

Men att bli leverantör till Rolls-Royce eller Volvo Aero är en tre år lång certifieringsprocess.

- Flygmotorer ligger effektmässigt oftast under vår effektklass, 15 megawatt, men våra turbinblad och en flygmotors liknar varandra. Efter den 11 september blev det tvärstopp i flygmotorindustrin. De gjorde sig av med folk och drog ned kapaciteten. Nu går flygmotortillverkningen rakt upp och där har vi en möjlighet att få volymer, Rolls köper i dag i England och Volvo i Norge, så visst finns det öppningar, hoppas Fridlund.

På turbinskovelfabriken är man försiktigt optimistisk om framtiden men eftersom den nye ägaren inte sagt annat än att de anser att man är duktiga i Östansbofabriken men så mycket mer vet man inte om framtiden.

- I Siemens struktur så är fabrikerna antingen strukturerade som ångturbiner, gasturbiner eller service. Vi har alla tre benen och det har varit gott. Om vi får ha kvar det i en framtid vet vi ännu inte, säger Fridlund som dock hoppas.

Yrkeskunnandet är stort, maskinparken är imponerande liksom miljömedvetenheten. Just nu trimmas ett nytt klimatsystem in.

- Jag är mycket imponerad av personalen och den är vi rädda om. En operatör har fullt upp att lära under sitt första år. Efter ett par börjar han producera och efter fem så kan han jobbbet. Men efter tio år så vet han att det fortfarande finns saker kvar att lära, säger Fridlund.

BO JOFFER

Mer läsning

Annons