Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flinka fingrar för döva öron

Annons

Efter sex års arbete på tryckeri visste Anna att det var dags att gå vidare. Ett stort personligt intresse för teckenspråk, ett par kvällskurser och lite grann slumpen gjorde att Anna till slut hamnade på en av Sveriges två skolor för vuxendövtolkning, Strömbäcks Folkhögskola i Umeå.

Tiden i Umeå beskriver Anna som lärorik och gemytlig.

- Jag bodde på internat, så man lär verkligen känna andra människor på ett annorlunda sätt. Jag skaffade mig vänner för livet i Umeå, och kan varmt rekommendera studier på folkhögskola för den som är nyfiken.

Efter tre års studier i Umeå återvände hon till hemstaden Falun och familjehemmet i Bjursås. Här har tre generationer Hansson bott innan Anna flyttade in med sin sambo Ola.

Sedan en månad har hushållet utökats med valpen Edda, en Basset fauve de Gascone på tre månader.

Anna, som tog sin jägarexamen för sex år sedan hoppas att Edda kan följa med hennes jaktlag Björsberg på rådjursjakt när hon blir lite äldre. Kanske redan till nästa säsong.

Sitt arbete som vuxendövtolk för landstinget Dalarna beskriver hon som givande, meningsfullt och bitvis krävande. Ett jobb där man måste se ödmjukt på sin egen roll i olika sammanhang.

Att vara där utan att ta plats, men samtidigt våga tacka ja till fika och dricka en kopp kaffe med den man tolkar åt.

De individer som Anna tolkar åt är till stor del äldre, som en gång haft hörseln. Andra har kanske förlorat sin hörsel av någon annan anledning.

- Att vara vuxendövtolk är ett krävande arbete som ställer höga krav på att vara lyhörd inför en annan människa. Man måste förmedla verkligheten såsom den ter sig för en person med full hörsel.

- Många upplever det som en smärre tragedi att inte längre höra fågelkvitter, åska eller vindsus, säger Anna Hansson.

- Då är det viktigt att verkligen berätta vad man hör, vi som hör tar alldeles för mycket för givet, tillägger hon.

Att få hjälp med tolk är en rättighet som alla hörselskadade har, och den tjänsten tillhandahålls kostnadsfritt av alla landsting.

En vanlig arbetsdag börjar med att Anna får ett eller flera uppdrag tilldelade sig genom sjukhusets tolkcentral. Det kan handla om att följa med en döv individ på sjukhusbesök, utföra vardags-ärenden eller kanske gå på ett födelsedagskalas.

Med hjälp av sin Weyboard, en holländsk uppfinning som tillåter maskinskrivning i mycket hög takt, kan Anna följa med när en hel familj exempelvis äter middag tillsammans.

Det ljudtäcke som en person med vanlig hörsel uppfattar som sorl och middagsbrus ska raskt omvandlas till bokstäver, stavelser och ord. Flinka fingrar summerar ett middagssamtal, som genast går att läsa på en dataskärm kopplad till Annas Weyboard. Skärmen kan den hörselskadade placera framför sig vid matbordet.

- Ibland går det lite för fort, och då får man be folk tala lite långsammare så att jag hinner med, säger Anna. Men att den hörselskadade ska hänga med i samtalet är det ingen tvekan om.

MENNA HAGIGI

Mer läsning

Annons