Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finnmarken förr och nu

Annons

Drygt 30 personer hade mött upp i den vackra försommarkvällen på Rikkenstorp, med spegelblänk från Lammitjärnens vatten och med en gök som ivrigt gol i väster.

Den ivrigt lyssnande åhörarskaran hade via byn Örtjärn över Bränntjärn - där Dan Anderssons farmor levde under hårda förhållanden - och Kaljoberg letat sig fram till Nils och Hélène Littmarck-Holmdahls hemman - tillika en levande besöksgård i norra delarna av Ljusnarsbergs kommun.

Fastigheten var illa förfallen när makarna Holmdahl, som ingick i ett jordbrukskollektiv som 1972 lämnade storstan för ett liv i gamla historiska finnmarker, flyttade in.

Av dessa "gröna-vågen" fränder är i dag bara Nils och Hélène kvar. Även deras båda barn, som är födda på gården, har lämnat Rikkenstorp med sin 400 år gamla anor.

- Vi åtog oss ett evighetsprojekt, där en efter en av oss som var med från början givit upp.

De gamla finska namnen som man möts av i omgivningarna beskriver ofta hur naturen ser ut eller också någon händelse, som ägt rum på den platsen.

Kaljoberg, som ligger nästgårds Rikkenstorp, är bara ett exempel på omskrivning, där kaljo kommer från kallio, vilket betyder häll.

Att finnmarken fortfarande är ett stort begrepp i gemene mans medvetande anser Nils (själv erkänd forskare i svejdefinnarnas historia) är skalden Dan Anderssons förtjänst.

- Grangärde finnmark är landets mest omskrivna finnmark tack vare Dan Andersson, slog Nils fast inför den ivrigt lyssnande folkhopen.

Tillsammans med sin duktiga tusenkonstnär till hustru, har Nils under årens lopp i stort återskapat Rikkenstorp som fastigheten, efter mycket arbete, en gång i tiden lär ha sett ut.

1940, när buskar och sly började göra sig starkt påmint på hakkslog och åkrar, sålde dåvarande ägaren, en gammal mor med elva barn, 240 tunnland mark med fullvuxen skog för det simpla priset av 11 000 kronor.

- Om det rådde karga förhållanden runt om i bygden på 1600-, 1700- och 1800-talen så var Rikkenstorp lite för mer, berättade Nils, och fortsatte:

- Det fanns stenfria åkrar på Rikkenstorp.

Undantaget som bekräftar regeln finns strax intill där han står.

Innan sällskapet går in i skogen för att mötas av magi - träbeläten som gjorts av framlidne snidaren Vilhelm Asplund i Grängesberg och som skvallrar om den folktro som existerade i finnmarken i mitten av 1800-talet - så har han stannat upp på Österåkern. Den sista och fortfarande delvis skogsbeväxta åker som han ännu inte hunnit att lägga allt till rätta med.

- Jag ser det som ett äreminne för de som en gång i tiden bröt upp åkern att på nytt få återställa den.

Innan kvällen avslutades med Hélèns finnmarksutställning, som i mångt och mycket bygger på privatsamlaren Birger Lundbergs saker, så hade deltagarna under den två kilometer långa promenaden fått höra om den finska invandringen. Hur de togs emot och om deras olika öden.

Gruppen hade även besökt toppen på hemmandet, och imponerats av dess utsikt över sjön Norra Hörken.

Och de hade också, närmast andäktigt smakat nygräddat rieskabröd, bakat på grovt rågmjöl, salt och vatten, som Hélène närmast tog direkt från spishällen uppe i rökstugan och bjöd laget runt på.

Mer läsning

Annons