Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filmkrönika: The sound of filmfestival

Annons

De hade skojiga rymddräkter byggda av plaströr och papier maché. De sprutade eld ibland. De hade en konstnär som målade stora, styva fallosar på gråvita bakgrundsplakat medan sångaren Henrik Wallgren sjöng låtar som "Mjölk och betong".

Bandet hette O.R.O. (Organic Revolution Orchestra) och rumlade avantgardistisk partymusik i det tidiga 90-talets Göteborg. Sättet att koppla ihop musik och bild i visuella livepartaj ledde så småningom på ett naturligt vis in popgruppen O.R.O. på filmens domäner. I ett par projekt knutna till Göteborgs Filmfestival gjorde O.R.O. musikalisk filmshow av kultskräckisen "King Kong" från 1933och Fritz Langs klassiker "Metropolis" från 1927.

I dag inviger kulturminister Marita Ulvskog årets upplaga av Göteborgs Filmfestival i samband med premiärvisningen av Josef Fares nya rulle "Kopps" på den vackra biografen Draken.

Årets filmfestival tjuvstartade dock redan i går med en förhandsvisning av hiphop-dramat "8 Mile" som har officiell Sverigepremiär i kväll. Och det tämligen osannolika Oscarshoppet Eminems halvt självbiografiska debut på vita duken känns som en logisk startpunkt. Årets cineastiska festvecka går nämligen i allra högsta grad i musikens tecken. Dessutom innehåller programmet en punkt som med nästan 100 procents säkerhet bräcker O.R.O:s sprakande 90-talsfyrverkerier på Stora Teatern, Götaplatsen och Sergels torg i Stockholm. Med hästlängder.

I år tänker nämligen Göteborg Filmfestival under ledning av nytillträdda generalen Jannike Åhlund visa Eisensteins revolutionära stumfilmsmästerstycke Pansarkryssaren Potemkin.

På storbildsskärm.

I Scandinavium.

Med levande musik av Sjostakovitj framförd av Göteborgssymfonikerna.

Allvarligt talat. Tänk er den klassiska barnvagns-scenen på JÄTTEDUK med 80 personer stark orkester som matar stråk för fulla muggar.

Några exempel på andra guldkorn ur Göteborgs musik... förlåt, filmfestivals program 2003.

Melody Club plus Peps Persson på invigningsfesten.

Under specialrubriken "Filharmoniskt" visas Mika Kaurismäkis "Sound of Brasil", en dokumentär som sniffar rytmer långt bortom det vanliga sambasvänget.

Och en norsk dokumentär om tre tjejer, ravekultur och partydroger.

Och en film om matematikern, konstnären och musikern Erkki Kurenniemi som byggde världens första digitala syntheziser i slutet av 60-talet.

Men... bäst av allt... i alla fall för alla som är det allra, allra minsta intresserade av rock'n'roll... två nyproducerade amerikanska dokumentärer om artister som influerade och förändrade rockmusiken i grunden, nämligen "MC5 - A True Testimonial" samt "Muddy Waters: Can't Be Satisfied".

Hade New York-scenen överhuvudtaget exploderat på 70-talet om inte Wayne Kramer och de andra depraverade garageynglen från Detroit bildat sitt vita panter-parti och tokrockat sig fram genom ett töcken av sex, droger, våld och musik under den senare hälften av 60-talet? Kanske, kanske inte. Klart är att alla nutida smutsiga garageband har MC5 att tacka för... nästan allting.

The Strokes, The Hives, The Libertines, The Vines, Soundtrack of Our Lives, Yeah Yeah Yeahs, Nomads, Sahara Hotnights ... inget nu levande garagerockband med eller utan bestämd artikel i gruppnamnet hade låtit som de låter om inte MC5 brölat ur sig "Kick out the Jams". Muddy Waters är om möjligt en än större förgrundsgestalt och inspirationskälla för rock'n'roll än MC5.

För utan Muddy inget Rolling Stones. Och det var sannerligen inte bara bandnamnet Keef och Sir Mick lånade av Chicagobluesens okrönte konung. Han är en av rockmusikens stamfäder.

Att festivalprogrammet i övrigt är sprängfyllt av filmer som komedin "About Schmidt" med Oscarstippade Jack Nicholson i en paradroll, och Michael Moores "Bowling for Columbine" som nyligen utsågs till världens genom tiderna bästa dokumentärfilm, gör naturligtvis inte saken sämre.

Dalaintressen finns det också gott om. Även på musiksidan. För inte nog med att provokative konstnären Peter Johansson pryder programbladets omslag och att Film i Dalarna varit med och producerat Jan Troells porträttfilm "Närvarande", hela Svärdsjö spelmanslag finns representerade i Torbjörn Lindqvists kultiga "Sound of Näverlur" som visas i Göteborg under festivalen.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons