Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Film och medmänsklighet

Annons

Dessa olika former av "mänskligt gnissel" är i dag ett stort samtalsämne. Högst upp på massmediernas agenda, möts vi dagligen av våld och förtryck i olika former och skepnader.

Vi frågar oss, vad kan jag göra åt våldet? Vems är felet? Varför gör "man" ingenting? Syndabockar letas fram och hängs ut för allmän beskådan. Det kan vara skolan, lärarna, föräldrarna, polisen, politikerna, invandrarna eller arbetslösheten.

Att förebygga på olika sätt, är det bästa sättet att minska "gnisslet" på sikt. Att tidigt tillsammans med barnen, ta upp begrepp som ensamhet, rädsla, otrygghet och fantasi, är en god början. Detta kräver att vi vuxna vågar stå för en åsikt och tro på den!

Att vi kan vara de vuxna förebilder, som på ett medmänskligt sätt lockar fram det goda som finns i varje barn.

Tänk att i ett barns ögon få se en gnista av hopp och vilja! Tänk att få känna den kraft, kalla det gärna kunskap, som barnet släpper lös när det talar om hur det kan kännas att vara ensam, rädd eller ledsen!

Allt detta får mig att inse, att vi måste ta barnens funderingar om känslor på allvar och hjälpa varandra att bli bättre människor!

"Vem springer du iväg ifrån?" frågar bokhandlaren i filmen "Den oändliga historien".

I filmen får vi möta kunskap, kunskapen om oss själva. Det är i fantasin vi får lära oss att vara människa. Så fort du tänker "jag vet inte" måste du tänka på fantasin. Vi får inte smita ifrån de kunskaper vi alla har inom oss!

Att få ha privilegiet att arbeta tillsammans med barn och få möta deras argument är både spännande och berikande. Detta skänker mig en känsla av hopp.

Under mina besök i skolor, använder jag ibland filmen som ett verktyg att locka fram känslor. Detta är ett sätt, att arbeta mot våld och förtryck, men för större självinsikt och tolerans.

Att sätta ord på våra känslor när vi ser på film, leder till att vi blir bättre på att förstå, varför andra människor beter sig som de gör i vissa situationer. Men framför allt, leder det fram till kunskapen om, hur vi själva kan känna och agera i en viss situation.

Att arbeta förebyggande med film lär oss, att även filmen är ett språk. Filmen är känslans språk. Ett språk, som barn och ungdomar är intresserade av och även mycket duktiga på att läsa.

Det är viktigt att vi visar barnen, att det går att förändra dåligt till bra. Att det är idé att tala om känslor. Att alla barn är lika mycket värda, samt att våld och förtryck skapas där människorna glömt sin fantasi!

CLAES MANKLER

Mer läsning

Annons