Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Festen har börjat

Annons

Förvirring var det första intrycket av torsdagskvällen. En kvart efter att de första banden skulle ha börjat spela så var publiken inte ens insläppt. Nåja, en stund senare var allt igång. Uppsalabandet Napoleon bestod av ett helt gäng musiker, med körtjejer och blåssektion. Men att vara många är ingen garanti för att man uppnår en kritisk massa som svänger av sig själv. Det hade varit kul att kunna skriva att festivalen gungade igång i ett euforiskt toksväng, men Napoleons indienördfunk svängde inte ett smack. Snarare så var den stelbent, osexig och tråkig.

Till viss del kompenserades detta av den flåsande sångarens iver på scenen. Han hoppade hit och dit och klättrade upp i en ställning på sidan. Klaviaturspelarens jämfotahopp såg också roliga ut. Hade det bara låtit en smula roligt också så hade ekvationen gått ihop. Största scenen kanske var nödvändig på grund av medlemmarnas antal, men kändes ändå som ett par nummer för stor.

Betydligt svängigare var Faluns Mozkovitch som spelade på ett relativt välfyllt Bolanche. De har en pinfärsk demo ute och har på den tagit sin tunga 70-talsdoftande hårdrock ytterligare ett snäpp. Trots att de kanske inte gjorde sin tightaste spelning så visade de att de fått rutin och mer pondus. Hela bandet slet hårt och svetten droppade från sångaren Arvid Jonssons dreads. Bakom trummorna satt vikarierande Frank Kooistra från Billion Dollar Babies.

Mozkovitch öppnade med titelspåret från demon Overdose Roll och fortsatte sedan lägga fokus på de nya låtarna. Den lokala hitlåten Glory Hole fick naturligtvis också plats. Bandet har gått mot ett något mer utsvävande sound, med extranumret Cows on the Moon som det tydligaste exemplet på det. En bra utveckling, särskilt som tyngden finns kvar.

På vägen till Stefan Sundströms spelning hann jag fånga ett par av Tiger Lous sista desperata toner. Inte alls dumt och lät resten av spelningen lika bra som Like My Very Own Blood och Sell Out så kan jag bara gratulera dem som såg hela.

Stefan Sundström, spelade i stället för annonserade Whyte Seeds, satte sig ensam med en gitarr och bjöd på samma charmiga mix av allvar och flams som vanligt. Efter en inledning med ett par välkända hits så bestämde han sig för att publiken bestod av konässörer, redo för en ny låt. Det blev dessutom en hyllning till Dalarna och vischan, där man kan vara sig själv och njuta av livet, nu när till och med Söder blivit hippt och SoFo blivit ett begrepp.

Senare på kvällen spelade Sator, Entombed, Deathstars, Bullit...

I skrivande stund var natten ung. Bara barnet.

Fotnot: Whyte Seeds spelar i stället på lördag.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons