Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Färgstark fotograf som älskar svartvitt

Annons

För några år sen gav Reidar Falk i Ludvika ut boken Möten, en samling porträtt i miljö mer eller mindre nära bekant till den entusiastiske fotografen.

Boken fick ett översvallande mottagande. Inte minst hos allmänheten, en sak som givetvis sporrade Reidar att fortsätta dokumentera sina medmänniskor.

Vid det laget vet folk, när de har Reidar Falk i telefonluren, vad det handlar om.

Hans intresse för människor är djupt och äkta och när han visar oss runt bland bilderna på Tallmogården, där han ställer ut ett urval av sina porträtt till och med 26 juni, talar han om sina bilder och modeller som om det handlade om hans egen familj.

Till stora delar är det samma bilder som ingår i hans bok Möten och att det är möten som satt djupa spår hos fotografen behöver man inte betvivla.

Han samlar på människor i begreppets mest sympatiska avseende.

- När jag ser en människa, eller läser om en, som förefaller intressant brukar jag ta kontakt och be att få ta bilder.

Numera vet folk vem jag är, och att de inte behöver vara rädda för att bli misshandlade av mig och min kamera, säger Reidar och stannar till framför bilden på profilen Ture Jansson från Ludvika, Kummel-Karl-Johans Ture.

- Jag hade sett honom på stan och genast fått klart för mig att det var en personlighet som borde dokumenteras. Det var dock förenat med vissa problem. Alla minns Ture som en man som antingen åkte moped eller sprang (!), så det var en smula svårt att få håll på honom, skrattar Reidar.

Han hade dock turen på sin sida, för en vacker dag stod Ture på trottoaren utanför Gonäsvägen 13 där Reidar residerar i sin eternitkåk.

Han hade fått motorstopp på mopeden och Reidar var inte sen att både hjälpa Ture i gång och samtidigt hämta kameran och föreviga den färgstarka profilen.

Bilden av Ture iklädd mopedhjälm finns med i Möten och får säkerligen många ludvikabor att dra på munnen i ett igenkännande leende. Kummel-Karl-Johans Ture var en uppskattad profil på stadens gator. Åkande eller springande.

Reidar Falk kan möjligen betraktas som en "karbidfotograf" av samtidens prylfixerade kameraägare. Digital teknik är ingenting för honom.

- Nej, jag har äntligen lärt mig hantera de grejer jag har, efter alla år, så jag har ingen lust att börja om med någon ny teknik, säger Reidar som vid det här laget vet hur han ska få sin kamera att lyda hans fotografiska intentioner.

Av samma skäl envisas han med att göra sina bilder svartvitt i stället för inställsamt vackra färgbilder.

Han inte mycket för att krångla till det i umgänge med kamera och modeller/kompisar. Den lilla behändiga kameran (med vanlig film i) sitter i svångremmens lilla väska ständigt skjutklar.

Smygfotograferande ligger dock inte väl till för honom.

Man måste ha kommunikation med de människor som ska fotograferas, skapa ett förtroende.

På väggarna vid Tallmogården hänger 60-talet fina exempel på detta.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons