Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fängslande besök i Capellet

Annons

Pär Sörman satte på sig sin italienska hatt, plockade fram sin 70 år gamla gitarr och visade upp sin concertina. Det var den enkla rekvisitan som skådespelaren och vissångaren hade med sig.

Sedan ägde han scenen i Capellet.

-En concertina är ett handklaver, kallas även för frälsningsarméspel, förevisade Sörman och publiken småskrattade.

-Visan handlar om tonsatt poesi. Ferlin sa, att man kan lura på folk poesi med en visa! Se bara på Dan Anderssons texter: det finns ingen refräng!

Bland Dan Andersson-visorna hade Sörman valt att framföra "Till min syster" som Dan både skrev och tonsatte som födelsedagspresent till sin syster.

Med tanke på Mikael Wiehes syn på Dan Andersson var valet av Wiehes "Den jag kunde vaÕ" inte självklart, men Sörman kände det som om att man visst kan koppla ihop de båda, för de personliga sångerna.

-Poeter hjälper oss att hitta och göra ett inre besök, i vårt djupaste inre.

-Evert Taube ville bort från det hårda slitet på havet och Dan Andersson ville bort från slitet i skogen.

Visor av Evert Taube och Nils Ferlin var med i repertoaren och Sörman sjöng fängslande om ålderdomens vissnande kind, vindpiskade sjömän och om kärlek i lövsprickningens tid. Berättandet var minst lika underhållande som sången.

Det var anledningen till att föreställningen blev fördubblad denna trettondedag jul och de första gästerna som kom till Capellet var en busslast från HSO i Ludvika. Föreställningen nummer två, som innehöll en större portion Dan Andersson, riktade sig till allmänheten.

SARAH HJÄLM

Mer läsning

Annons