Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Falun Hans valde livet i Frankrike

Annons

- Varför ägna resten av sina dagar på en hustrappa i Korsgården?

I går njöt före detta Falubon Hans Svensson, 65, av det franska köket och 30 graders värme på sin kvarterskrog i Rue de Temple i Paris. För två och en halv månad sedan förverkligade Hans sin dröm, att någon gång bosätta sig utomlands. Huset såldes, bilen packades och Hans rullade ner mot Frankrike.

- En gammal dröm gick i uppfyllelse, säger han.

Hans som i 16 år jobbat som avdelningsekonom på Volvo i Göteborg blev uppsagd när företaget bantade personalstyrkor.

- Jag återvände till Falun, tiden gick, min mor dog och jag ärvde huset i Korsgården. Snabbt blev jag varse över att jag inte pallade att sitta på hustrappan och begrunda om gräsmattan skulle klippas eller om stuprännorna borde rensas. Jag sålde rubbet, packade kofferten och gav mig av...

- Paris! Voila! Jag sonderade terrängen, bor väldigt litet i en studio på 15 kvadrat nära Louvren - men åh, jag trivs, går på konserter, museum, studerar konstskatter och promenerar, tar del av min nya miljö med allt vad den innebär. En fransk vardag förlöper inte utan hinder - om någon trodde det.

- Jag tar mitt nya liv som en utmaning, att lösa en tredagars Metrobiljett, handla mat, betala räkningar, anmäla sig till franska sjukkassan, innebär stundvis mängder av förklaringar. Senaste duellen gällde installation av dator och tv:n.

Fransoserna tyckte: passar inte här - köp nytt - vi har andra system! Det tar tid att hävda sin åsikt. Även om "franska guldkorn" inte stänker över en emigrerad svensk med haltande franska så är jag nöjd.

Jag har knutit mina första kontakter i huset där jag bor, i kvarteret och på kvarterskrogen.

- Varför Frankrike undrar du? Nja, Spanien passar inte mig. Jag är ingen golfare, vill inte ligga på badstranden och är ointresserad av "vinflödet".

Jag tar mitt glas vatten/vin till maten, är stolt över att jag faktiskt slutat röka efter 40 bolmande år. Resten av livet har så mycket mer att bjuda i en storstad som Paris.

Frankrike har alltid lockat mig, att leva här är mitt nya jobb. Allt tar tid.

Hans sökte livspuls och fick den.

- Tja, i bästa fall har man kanske 20 år kvar. Jag ville inte sitta och grunna: varför reste jag inte...

- Jag jobbar mig fram genom varje ny dag, men Paris är dyrt. Pensionen räcker inte, jag drygar ut med huspengen.

Nästa vecka reser Hans till Bretange. Goda vänner i kvarteret med hus och segelbåt på Atlantkusten har bjudit med honom.

- Jag seglade under Göteborgs-åren och är inte bortkommen vid mast och tåg.

- Vem vet, nästa flyttlass, det lilla jag har, kanske rullar till Bretange. Du vet någonstans bortåt Finistére, där författarinnan Bodil Malmsten befinner sig...

- För stannar i Frankrike gör jag!

BIRGITTA KNIFSTRÖM NORDÉN

Mer läsning

Annons