Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fakta och folktro längs gubbens väg

Annons

En promenad längs Gröngubbens vandringsleder är fysiskt stärkande, men också lärorik och fantasieggande. Informationstavlorna rymmer massor av faktauppgifter, men också många roliga historier och sägner.

Här är några exempel:

***

En kolare som hette Bäcke Olle var under en julhelg vid Halvarsbacke för att kola. När han hörde ljudet av bjällror trodde han att det kom från bygden, men så märkte han att det kom allt närmare, och till sist mötte han ett stort brudfölje åkande efter de vackraste hästar och i de grannaste slädar. Brudföljet stannade vid ett ståtligt välupplyst slott, som det försvann i.

***

Tidigt morgonen därpå gick Bäcke Olle för att på nytt se brudföljet, men då var allting borta. Han gick till en annan kolare, som var vid Halvarsbacke, för att tala om vad han hade sett. Han stannade hos honom hela dagen och lånade en gryta när han gick. Sen har man varken sett honom eller grytan.

***

Det gäller att planera sina sysslor så att året flyter på utan missräkningar. Detta belyses av följande ordstäv som upptecknats av Märta Bäckman (född 1892) från Sifferbo.

"Det kommer ändå igen, sa gumman, gav grisen fläsk" .

***

Märta Bäckman har också berättat att kullorna kokade och åt så kallad drömgröt för att i drömmen få en bild av sin tillkommande. Gröten, som skulle vara mycket salt, skulle ätas med skaftet på skeden. Den de därefter drömmer om som kommer och ger dem dricka ska bli deras man eller, om det är en kvinna, deras svärmor.

***

Gruppen bakom skyltinformationen konstaterar att det inte är allom förunnat att möta Randa, vittror, älvor, näcken, häxor, troll och jättar.

-Men hav förtröstan du modige vandrare. Du har större chans än den mindre modige bredbandsletaren att få se ett levande väsen, tröstar de.

***

På Ändlösberget finns information om ett tio meter högt utsiktstorn, byggt i början av 1950-talet av Rune Persson och Ernie Norberg, Arvslindan. De gav sitt torn namnet -Örnnästet.

***

Anders Englund den äldre har för sonsonen Georg Källström berättat följande:

Anders farmor, som då var omkring 70 år, var i början av 1800-talet på Mastäppa i Täktholn och gjorde några bestyr. När hon höll på med sina göromål kom plötsligt en varg och tog hennes bästa get som var med som sällskap. Vargen försökte smita med geten mellan käftarna men hade svårt att ta sig över gärdesgården. Farmor kom ikapp vargen och tog av sig sin skimpa (skinnförkläde) och slog vargen med detta så att vargen släppte taget om geten och försvann. Geten klarade sig och vargen blev utan getstek den dan.

Mer läsning

Annons