Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fakta: krigets bakgrund

Annons

1990

2 augusti: Irak invaderar Kuwait. Fyra dagar senare beslutar FN om sanktioner mot Irak.

1991

17 januari–28 februari: Kuwaitkriget. USA-ledd koalition driver ut Irak ur Kuwait.

11 april: FN blåser eldupphör sedan Irak lovat avhända sig massförstörelsevapen. USA, Storbritannien och Frankrike inrättar – utan FN:s stöd – en flygförbudszon i norra Irak för att skydda kurderna mot regimen.

1992

Flygförbudszon över södra Irak, där befolkningen är shiamuslimer, inrättas. Flygangrepp mot irakiska mål i zonerna fortsätter fram till 2003; Frankrike drar så småningom tillbaka sitt stöd.

9 juni: FN-organet Unscom inleder vapeninspektioner i Irak.
1995

1 juli: Irak medger att landet har biologiska stridsmedel.
1996

10 december: Hjälpprogrammet Olja för mat inleds och övervakas av FN. Irak får exportera olja för att kunna köpa förnödenheter till folket.

1997

29 oktober: Irak förbjuder amerikaner att delta i inspektionerna.
1998

9 augusti: Unscom ställer in sina inspektioner sedan Irak avbrutit samarbetet med FN.

16 december: Unscom lämnar Irak. Dagen efter bombar USA och Storbritannien irakiska vapendepåer.

1999

17 december: FN bildar nytt inspektionsorgan, Unmovic.
2000

26 januari: Irak vägrar samarbeta med Unmovic.

2001

3 april: Irak hävdar att FN-sanktionerna lett till nära 1,5 miljoner människors död sedan 1990.

11 september: Dagarna efter terrordåden i USA diskuterar president George W Bush och hans rådgivare vilka krafter i världen som hotar landet. Frågan om den irakiska regimen, som trots Kuwaitkriget tio år tidigare och bombningar i flygförbudszonen sitter i orubbat bo, kommer åter upp.

2002

30 januari: Bush kallar Iran, Irak och Nordkorea ’’ondskans axelmakter’’.

16 september: FN-chefen Kofi Annan bekräftar att Irak är redo att åter ta emot FN-inspektörer.

8 november: FN:s säkerhetsråd antar resolution 1441, där Irak ges ’’en sista chans’’ att göra sig av med sina massförstörelsevapen. Irak godtar texten.

18 november: FN:s inspektioner i Irak återupptas.

7 december: Irak ger FN en lång rapport om vapenprogrammen. Den avvisas av USA och Storbritannien som otillräcklig.

2003

9 januari: Inspektionschefen Hans Blix säger att Unmovic inte funnit bevis för att Irak har massförstörelsevapen men tillägger att många frågor kvarstår.

16 januari: Inspektörerna hittar tomma stridsspetsar i Irak. Bagdad förnekar att de hör samman med förbjudna vapen.

27 januari: Blix och IAEA-chefen Mohamed ElBaradei avlägger rapport inför FN:s säkerhetsråd: hittills inga massförstörelsevapen funna.

28 januari: President Bush lovar i tal till nationen att bistå irakierna med ’’mat, läkemedel och frihet’’ om det blir krig. Dagen därpå säger utrikesminister Colin Powell att Saddam Hussein kan få hjälp att finna en fristad om han frivilligt går i exil.

31 januari: Bush och Storbritanniens premiärminister Tony Blair håller ’’krigsråd’’ i Washington.

5 februari: Utrikesminister Powell lägger i FN fram vad USA anser är bevis – ljudband och bilder – för att Irak fortsätter att gömma förbjudna vapen.

14 februari: I FN:s säkerhetsråd presenterar Blix sin nya rapport om jakten på massförstörelsevapen. Chefen för FN:s atomenergiorgan (IAEA) Mohamed ElBaradei konstaterar att man inte funnit bevis för att Irak försöker utveckla kärnvapen. Blix påpekar dock att Irak inte redogjort för alla vapen och att mycket återstår att utforska.

15 februari: Antikrigsdemonstrationer världen runt samlar miljontals människor.

24 februari: USA, Storbritannien och Spanien anklagar Irak för att inte uppfylla kraven i resolution 1441. Frankrike, Tyskland och Ryssland uppmanar till intensifierade vapenkontroller som alternativ till militär aktion.

1 mars: Irak börjar förstöra sina al-Samoud 2 (robotar med räckvidd över av FN tillåtna 150 km). Turkiets parlament röstar nej till att låta USA stationera soldater i landet inför ett krig mot Irak.

10 mars: Frankrike och Ryssland är inställda på att rösta mot en ny FN-resolution som ger Irak sju dagar att avrusta.

16 mars: Bush, Blair och Spaniens premiärminister Aznar kräver snabbt avgörande i säkerhetsrådet. Slutdatum för avväpnandet sätts till den 17 mars.

17 mars: Bush startar med ett tv-tal nedräkningen för ett anfall. ’’Saddam Hussein och hans söner måste lämna Irak inom två dygn.’’ FN-inspektörerna lämnar landet.

18 mars: Blair får stöd i parlamentet för att sända brittiska styrkor till Irak. Flera ministrar avgår i protest.

20 mars: Detonationer hörs i Bagdad en och en halv timme efter det att Bushs ultimatum till Saddam Hussein löpt ut.
(TT)

Mer läsning

Annons