Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fågelspaningen är deras livsstil

Annons

Det är en gråmulen afton. Längst ut på udden vid Masugnen river Korsnäs kraftstation upp isen och den öppna vaken lockar till sig flyttfåglarna på väg norrut. De tar nattpaus vid vaken och det går därför att se arter här som normalt inte finns i Dalarna.

- Här passerar tranor, sångsvanar och grågäss, berättar Kalle Bergström.

Det är möjligheten att få se de ovanliga arterna som har lockat ut medlemmarna i Falu fågelklubb till udden, trots isande snålblåst. Långt bort, där isen möter det öppna vattnet, syns och hörs några fåglar.

För en ovan är det svårt att se några skillnader. Fågelklubbens medlemmar följer dock fågelskocken med stort intresse. Med hjälp av handkikaren letar de efter intressanta arter, och när de väl har hittat något spännande tar de sig en närmare titt med hjälp av tubkikaren.

- Den här perioden är det svårt att låta bli att gå ut i skogen, säger Bengt Everbrand som är här med sin hustru Aneta.

Intresset för fåglar har de haft med sig sedan barnsben.

Det är friheten, att få uppleva de små fina händelserna i naturen som gör att de varje vår ger sig ut för att följa flyttfåglarnas resa genom Dalarna, från Avesta i söder via Hovran utanför Hedemora och upp mot Siljan i norr.

Kalle Bergström, naturfotograf, är fast fågelskådare sedan han ilsket upptäckte att han inte kunde artbestämma en uggla som såg ut som en bandit.

- Det var en jorduggla. Sedan dess har jag haft ett speciellt förhållande till ugglor, det är favoriten, säger han.

För honom är natur- och fågelintresset något av en livsstil och en nödvändighet:

- Jag mår bra av det. Jag har en sjukdom och det här drar mig ut.

Bengt berättar att när han hör storspoven drilla, ser sånglärkan i skyn och tofsvipans akrobatiska rörelser - då är det vår.

- För mig är det när ugglorna ropar och hackspetten trummar, säger Kalle.

ANN-SOFIE MASTH

Mer läsning

Annons